vad betyder egentligen förevigt? det finns väl alltid ett slut på allting? eller? finns det någon idag som vill att ett förhållande ska hålla förevigt? det är en skrämmande sak att säga: jag kommer älska dig förevigt, klart att det finns kärlek som håller för evigt, men det behöver inte betyda att det är ett lyckligt förhållande, eller att man fortfarande är tillsammans trots att man fortfarande älskar varandra. Vad händer när förevigt är slut? Vad är tiden utanför förevigt?

Man ska aldrig lova en människa för mycket, man vet aldrig vad som händer eller vad som kommer komma att påverka kärleken... beror på hur stark kärleken är, och det vet man inte förrän kärleken verkligen har satts på test! man behöver testa vissa saker för att kunna veta hur starkt förhållandet är, man måste veta om svagheterna för att kunna jobba på dem.

lycka till med evigheten!

pratade med en vän idag om hur folk i min omgivning ofta kan uppfatta mig väldigt fel, de tror ofta att jag är oseriös så gott som hela tiden och att jag inte är riktigt engagerad i något. Häromdagen pratade jag med en bekant om att jag jobbar ideellt, han vägrade tro mig eftersom att han verkligen inte kunde se mig som en sån människa (vad en "sån" människa nu än är). Grejen är att jag tycker om att vara underdogen, chocka alla människor genom att visa att jag är engagerad i mycket, men tycker inte att det är direkt nödvändigt att hävda sig genom att tro att man är en godare, smartare eller bättre människa än någon annan. Jag blir hellre trampad på ett tag, och själv veta att denna person inte har någon som rätt att trampa på mig, och sedan chocka denna person och sätta den på plats ordentligt. Jag mår bra av det helt enkelt, överbevisa människor.

Man behöver inte visa allt man gör eller är för alla människor i sin omgivning, jag själv kan hålla vissa saker för mig själv, för att det finns ingen anledning till att de ska veta vissa saker, men går de för långt och ser ner på mig, utan anledning, vill jag hämnas, hämnden är ju alltid så himla ljuv!

god natt på er

Fast jag inte sett dig på så länge

 Tänker jag på dig ibland

Det var nånting som fastnat på mig

nåt som aldrig helt försvann

Fanfanfan det skulle varit du

Fanfanfan det skulle varit du

Fick jag spela om partiet

Fick jag chansen en gång till

 Fick jag vrida tillbaks tiden om

 dom gav mig en ny giv

Fanfanfan det skulle varit du

Fanfanfan det skulle varit du

Alla klockor, körer

Alla himlens orglar

skulle varit för oss

Alla trummor och trumpeter

Alla sagor, alla under

Allt på en och samma gång

Fanfanfan det skulle varit du

Fast det var så kort romans

var det nåt jag borde ha förstått

Såna chanser kommer en gång bara

Aldrig att dom kommer två

Fanfanfan det skulle varit du

Fanfanfan det skulle varit du

Varför ska folk alltid göra så stor sak av allting som händer? varför skapar folk sitt eget drama? räcker det inte med det som redan händer? man sätter bara sig själv i problem som egentligen inte finns, folk fattar inte vad ett riktigt problem är och gör en liten grej så stor att det blir världens jävla problem. jag är trött på det, seriöst, var glad de under de perioder som du inte har något drama omkring dig, för dagen efter kanske ett stort okontrollerbart problem dyker upp, då kommer du ångra att du inte tog till vara på den lugna perioden du hade fått. gör det inte komplicerat för dig själv, livet är redan komplicerat som det är, inte sant?

 låt livet gå, saker som sker sker, hantera problemet som det kommer, när det kommer... skapa inte problemen själv!

Satt o pratade med en mycket intressant människa, vi kom in på ämnet existensiella frågor, och han sa en väldigt intressant grej som verkligen fick mig att tänka: "Vad är meningen med livet? den frågan hade vi inte ens ställt oss om vi hade ett evigt liv, det är den där eländiga döden som ställer till allting" och det är ju sant, eller hur?

Om vi inte hade vetat att vi på något sätt skulle försvinna från jordelivet hade vi inte funderat på att vi måste ha en mening med livet. Det är en fråga man aldirg kommer sluta fråga sig själv: vad är meningen med livet , många skulle svara: fortplantning, men de som inte kan få barn då, de som föddes med biologiska fel som gör att de kan fortplanta sig, fyller inte de något syfte för världen då? Alla människor är satta på denna jord för ett syfte, det är bara att komma på varför man är här som är det jobbiga. Jag känner inte att mitt liv blir meningslöst bara för att jag inte vet vad meningen med livet är, har la inseett att det bara är jag själv som kan komma på vad meningen med mitt liv är, och för att göra det tror jag att jag behöver utvecklas, inte hämmas av att ajg tror att min mening med livet är blablabla och endast följa detta.... så varför kommer döden och ställer till det hela, kunde vi inte levt ett liv utan denna krångliga existensiella fråga?

jag är helt rotlös just nu, vet inte vad jag vill,  vet inte vad jag har gjort, vet inte vad jag ska göra, vet inte var jag bor...AAAAAAAAAAAH, det gnager mer och mer på mig... jag kan ärligt erkänna att mycket mer klarar jag inte innan ännu ett bryt. Jag behöver bestämma mig för saker, vad jag vill göra, vad mina mål är och främst av allt: Vem vill jag vara? den eviga frågan, i alla fall för mig, vem vill jag vara, och hur ska jag gå till väga för att vara denna människa. Kom ihåg för några år sen när man trodde att man var vuxen och hade hittat sig själv, BULLSHIT, jag känner först nu, när jag e 20, att jag börjar hitta mig själv, men är inte ens halvvägs dit, har fått knuffar av många i min omgivning för att komma dit jag är idag, men resten är upp till mig själv. jag måste bara bestämma mig, och bryta mig fri från allt som pressar mig, sen kan jag välja mina egna små vägar... de som jag så länge letat efter.. bara jag får göra det på MITT sätt( vilket det nu än är)

en fråga som kan få mig riktigt på snedden är frågan om missbruk... handlar inte bara om droger, alla människor går omkring o bär på onödiga beroenden, utan att kanske inte ens veta om dem.

I alla fall, i fredags mötte jag en kille som berättade halva sin livshistoria för mig... han berättade att han i stunden som han pratade med mig var hög på kokain, vilket för det första gjorde mig jävligt förbannad, och jag är inte den som håller käften när det gäller såna här grejer, jag säger rätt ut vad jag tänker och tycker, vilket kanske i alla stunder inte är så populära. När han senare berättade att han även hade en liten dotter tyckte inte jag att han förtjänade mer än en smäll på käften, vilket han även fick. Kanske inte var så populärt, chockade nog killen lite, men jag kände att han behövde det, tror inte att det hjälpte så himla mkt, men jag sa och uttryckte i alla fall vad jag tyckte, mer kunde jag inte göra.

Han gick efter ett tag, han sa att han tyckte att jag var för grov i käften, jag tror mest att det handlade om att jag var för ärlig för hans smak, inte det han ville höra... bryr mig inte, för han förtjänade det, det minsta jag önskar är att han fick sig en tankeställare.

menmen, den enda personens liv som jag kan ändra är mitt, och detta börjar nu! jag har lekt med ödet alldeles för länge, riskerar för mycket med den livsstil jag har just nu, det är inte värt det! blir rädd för mig själv ibland, men nu har jag äntligen kommit till en ordentlig insikt! STÄLL NER GLASET!

Har fått tillbaka lusten att läsa, inatt läste jag ut boken Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda, runt ut sagt ett fucking mästerverk! tipsar er verkligen att läsa den!!

kollade när Obama avlade sin presidented tidigare idag, helt underbart! hoppas att alla saker som han vill ändra är möjliga att ändra bara! jag rös när han stog där och höll sitt tal! ett bevis på att ingenting är omöjligt! helt jävla underbart! ÄNTLIGEN! hoppas bara att han skyddas noga, han riskerar verkligen sitt liv för denn uppgift som han fått! blir lite skrämd när han jämförs med Martin Luther King och Kennedy, hoppas att han inte får samma öde till mötes som dem! BE THE CHANGE YOU WANT TO SEE IN THE WORLD!

alla kan göra sitt egna mästerverk, gäller bara att man kommer vad man vill göra och vad för sorts mästerverk man vill göra!