jag har nyss gått igenom den sista episoden med min så kallade pappa, vi två funkar verkligen inte ihop, jag har aldrig tyckt om människor som bråkar med sina föräldrar och skriker förnedrande grejer till dem, men det går bara inte att undvika i dessa situationer, det finns ingen människa som har sårat mig så mycket som han har gjort, jag har gett honom jävligt många chanser, men nu är det fan nog! Nu sitter jag i mitt föredetta rum, packar ner allt, så ska mamma komma o hämta grejerna någon gång snart. När jag packade ner allting så hittade jag en bild på min farfar, personen som har betett sig jävligt illa mot min pappa, ungefär så som han beter sig mot mig nu.

Detta är bara ett bevis för min teori om att antingen blir man precis som sina föräldrar eller så har man sett tillräckligt mycket och vet att så ska man fan inte bete sig. Min pappa har blivit precis som sin, och det har jag gjort mycket klart för honom, det svider, men det gör fan ingen skillnad, antar att han förnekar det, precis som han gör med alla sina andra problem.

Jag fattar det bara inte,  nu när jag har upplevt allt detta känner jag bara att jag ALDRIG ska bete mig så mot mina barn, det är kanske lätt att såga så nu, men ändå, varför i hela helvetet skulle man vilja utsätta någon för något sånt här om man själv vet hur det känns? jag hoppas verkligen att jag är den typen som blir helt tvärtom.

det har gått så långt att jag inte ens längre blir ledsen när han beter sig som en idiot, jag blir jävligt förbannad bara. Jag vräker ur mig det som jag vet sårar honom mest, men jag har fanimig all rätt att hämnas, så som han har förnedrat mig!

BLOD KAN BLI TUNNARE ÄR VATTEN

jag har alltid drömmar om att göra något så enormt stor för de jag älskar, delvis kanske för att jag är så jävla urusel på att uttrycka mina känslor med ord, men också för att jag är så jävla svag för sånt själv. Det kanske är cheezy, men jag skäms fan inte för det.

Som när man på idol har det där temat där man får dedikera låten man ska sjunga till någon, jag börjar nästan lipa, jag tycker det är så jävla fint. nåt sånt vill jag göra, okej, idolgrejen kan jag ju bara glömma, men på något annat sätt, kanske när jag blir statsminister som jag alltid snackar om;)

Man hade inte varit något utan de människor som finns i din omgivning, så varför ska man inte visa det inför alla? De förtjänar att få det bästa! Nu menar inte jag att man ska sitta o snacka om att man älskar den o den, ord betyder inte så jävla mycket, men att visa att man alltid kommer finnas där, o visa att de personerna har hjälpt dem dit man är! Uppskattning är något som det finns för lite av idag, det är något som borde uttryckas mer, för tänk efter själv, vart hade du varit idag utan de som funnits vid din sida och stöttat dig?

visa uppskattning innan det är för sent!

idag kändes det som att trehundra kilo lyftes från mina axlar, fick reda på att jag ska få pengar tillbaka på skatten, vilket jag verkligen inte trodde, fy fan va gött det var, dessutom lämnade jag in min hemtenta idag! äntligen kommer jag kunna sova gott igen, ett tag iaf... innan det är dags för nästa tenta...

aaaaaaaaaaaaah

Joakim Thåström-Över sundetOm du ska över sundet
nån gudsförgäten kväll
vill du ta med en hälsning
till nån väldigt speciell

vill du ge henne mina bästa
och säg till henne sen
att jag alltid varit stolt
över att va hennes vän

säg att några av dom dar
som vi hade med varann
var några av dom bästa
som jag nånsin haft

å säg att jag e ledsen
för alla fel som blev
men inget enda av dom
var menat som nån slags elakhet

säg, säg, säg allt det där från mig
säg, säg, säg allt det där från mig

du föresten glöm inte att säga
att det finns saker som hon sagt
som jag alltid ska ta med mig
ah hon kunde vara så brilljant

Åh säg att jag tycker
det behövs många fler som hon
hon bär en doft av nått som är större
du föresten en sak till kan du komma ihåg

jag vet hon tror mitt hjärta är en död och iskall sten
säg att inget kunde vara mera fel än just det
det är bara om jag skulle gett allt det hon ville ha
skulle ingenting av det hon älskade
från början
till slut
blivit kvar

säg, säg, säg allt det där från mig
säg, säg, säg allt det där från mig
säg, säg, säg allt det där från mig
säg, säg, säg allt det där från mig

Å jag vet hon letar efter
nått enkelt å nått rent
jag vet hon längtar efter
nått jag aldrig kunde ge

men säg att jag hoppas hon hittar nån som kan
å säg att jag hoppas
hon hittar nån som håller henne varm


säg, säg, säg allt det där från mig
säg, säg, säg allt det där från mig denna är till dig slampan!

jag och en vän kom häromdagen fram till att de är de människor som slänger ur sig flest moralkakor som har lägst moral, eller nej, låt mig rätta mig själv, det är de som man räknar med mest och uppmärksammas mest när de gör något moraliskt fel.

Man ska inte var aför snabb med att döma en situation och säga "så skulle jag aldrig göra" för du vet inte hur du skulle reagera förrän du själv har varit i den situationen. Det är lätt att snacka, men jobbigt att komma på att du har dömt ut en annan människa för något den gjort när du antagligen hade gjort exakt samma sak som den personen gjorde. Det är du som kommer straffas i slutändan ändå.

Jag kände en kvinna en gång, hon var den värsta moraltanten jag träffat, det fanns inte något som inte hon hade en åsikt om, det ska vara si, det ska vara så, allt som kom ut ur hennes käft var bara så politiskt korrekt! Man tänkte högt om denna människa, men fy fan vad dum jag var som gjorde det, för jag har tamigfan aldrig mött en människa med sämre moral än henne! Som sagt, det är jävligt lätt att snacka, men det är inte orden som räknas, det är handlingar gumman!!!

Jag har PMS, det vet jag när jag kan börja lipa till vad som helst, jag blir så jävla sentimental. Nyss kollade jag på Brothers and Sisters, och i vanliga fall brukar jag tycka att det är ganska sött, men blir lite äcklad av att familjen alltid framstår som en perfekt amerikansk familj, alltså precis som familjen vill framstå, allt är så jävla perfekt! smörigt som fan. Men idag bara lipade jag genom hela programmet, jag är sån mes!

Jag har kommit fram till att jag är känslomässigt störd, jag lyckas alltid bli intresserad av fel män! Det är alltid något som gör att jag inte kan vara med den personen, jag faller verkligen inte ofta, jag har svårt att bli genuint intresserad av någon. Denna gång är nog värre än de andra, jag är intresserad av en gift man, såg ni?? GIFT MAN! är jag helt jävla urblåst eller? Det kan aldrig gå rätt, för det första skulle jag inte göra något med honom, det är för fel, för det andra, hur jävla stor är risken att han kommer skilja sig? jag är ju bara rakt igenom korkad om jag tror att han kommer göra det! det värsta är att jag är redan korkad som blir intresserad av en gift man, det är bara dömt att misslyckas, men som sagt, det är svårt för mig att bli intresserad. När jag väl blir intresserad så är det verkligen något speciellt med den människan. Jag blir bara så jävla trött på mig själv, frågan är om jag någonsin kommer ha ett normalt fungerande förhållande, jag är ju som sagt känslomässigt störd. Förbjuden frukt är det enda som attraherar mig!

På debatt i torsdags handlade det om skiljsmässa, det har ju varit ett jävla liv om det sen Gudrun Schyman gick ut och sa att det var bra med skiljsmässa, okej, jag kan väl också reagera på att det låter jävligt dumt, men om man faktiskt tar reda på vad det är hon vill så inser man att det inte är en dum idé(detta tycker man la såklart inte om man är kristdemokrat). Hon menar ju på att samhället trycker på människor en bild om att man kan inte vara lycklig om man inte lever i en kärnfamilj, men i dagens Sverige kan man inte leva med kärnfamiljen som norm längre, för det är inte så familjekonstellationerna ser ut, det är ensamstående mammor och pappor, det är pappa, pappa, barn eller mamma, mamma, barn, det finns alla sorters former av familjer i Sverige idag, man kan inte sätta någon utanför bara för att de inte lever i en mamma, pappa, barn familj!

Klart som fan att barn mår så dåligt när föräldrarna skiljer sig, för att samhället säger att skiljsmässobarn mår dåligt, klart att det är svårt att gå igenom det, men det blir fan inte bättre av att folk går omkring och daltar med en, o tycker att det är sån tragedi, kanske är det en större tragedi om föräldrarna faktisk håller ihop! Det är inte lätt för någon att gå igenom en skiljsmässa, det är ju inget man gör för skojs skull, speciellt inte när det finns barn med i bilden.

Jag, som är ett skiljsmässobarn, kan inte påstå att jag har tyckt att det har påverkat mig vidare mycket att vara det. Okej, klart att jag kommer ihåg när min mamma o pappa skulle separera, men samtidigt vet jag att jag mådde inte vidare bra av att se mina föräldrar konstant bråka, och med allt jag har fått reda på idag, tycker jag att valet mamma gjorde var det bästa hon kunde göra! att ha skilda föräldrar är tamigfan inte något att skämmas över, och de jävla idioterna som tror att man skiljer sig i hopp om att få bättre eknomi är ju helt jävla dumma i huvudet, man borde sätta dem i situationen som ensamstående förälder, och se om de tycker att deras ekonomi blir bättre, för om de tror det, har de inte sett mycket!

Haudi

Folk idag är inte seriösa i förhållanden, okej det är klart att förhållanden tar slut hela tiden, men varför håller människor på och typ förlovar sig när det två månader senare är slut? Jag anser att om man förlovar sig så är man säker, sen kan man aldrig säga att det inte kommer gå åt helvete trots det, men har man väl tagit steget till en förlovning så får man fan kämpa lite för förhållandet om det börjar knaka lite.

Igår fick jag reda på att en kompis till mig har skiljt sig, IGEN, han är 20 år och redan skild två gånger! det är verkligen inget man ska vara stolt över! folk missbrukar det fina i äktenskap! de är människor som dem som pajar hela grejen!

Pratade med en annan kompis idag, hon har varit förlovad med en kille i ungefär ett år, nu har det tagit slut mellan dem, för att hon var otrogen, men hon sa att det redan hade börjat gå åt helvete mellan dem innan, men det berättigar tamigfan inte otrohet! Vill du inte vara med honom längre ska du se till att avsluta det innan du knullar någon annan! Jag blev riktigt förbannad, för det första, okej, du älskar honom inte längre och blablabla, men säg det till honom då, att vara otrogen är bara ett försök till att ta en lätt väg ut, man tänker att då gör han slut istället, men det är så JÄVLA FULT! och för det andra så handlar det tamigfan om moral, är man förlovat så knullar man tamigfan inte någon annan, och man fortsätter definitivt inte o snackar om att de ska starta ett förhållande! fy fan va trött jag blir på människor som inte tar något seriöst! ni har förstört hela skiten, klart fan man inte vill gifta sig när man ser hur vissa människor beter sig! en liten bit hopp dör ju varje dag! skärp er för helvete!