hur vet man när det är dags att avsluta ett förållande? antagligen när man ställer sig frågan om man verkligen vill vara tillsammans med denna person... varför fortsätta i ett förhållande där man tvekar såpass mycket? självklart kommer tanken om att göra slut ofta upp i ett förhållande, det beror på grunderna till dessa funderingar är, handlar det om en själv, att man kanske har lite commitment issues, kan man ju ändå försöka komma över dem, om man inte vet med sig att man kommer göra slut längre fram när det har gått för långt, då är det lika bra att göra slut på det när man insett att man inte klarar av att binda sig. man måste helt enkelt tänka igenom sina grunder till varför man har dessa funderingar, är det något seriöst eller är det bara en liten fas man går igenom? är det värt att satsa på ett förhållande som innehåller för många tveksamheter?

tänkte på det här med stjärntecken också... jag är ganska intresserad av det och kan (tyvärr) dömma ganska fort efter stjärntecken, jag vet vilka tecken jag brukar attraheras av och vilka jag inte brukar klicka med, men samtidigt kan man ju inte dömma efter detta eftersom att en människa oftast inte fullt ut är bara en tvilling, kräfta, lejon osv, måste börja se djupare in på personen sen se om det finns något mönster. Brukar läsa mitt dagshoroskop, men tar det inte så allvarligt, mest för att det är roligt o se om det nånsin stämmer...

nu babblar jag massa strunt!

ha ett gott nytt år allihopa!

tycker att ni e lite dåliga på att kommentera, säg vad ni tycker, kritisera mig, vad som helst, lite respons är aldrig fel!

olycklig kärlek, finns det något värre? alla har la någon gång varit olyckligt kär, det kan handla om att personen i fråga inte har samma känslor tillbaka, om att man enligt sociala normer inte "kan" vara tillsammans med denna person, det kan handla om att människor i ens närhet inte accepterar personen... men när det handlar om att inte bli accepterad av sociala normer och nära och kära, hur mkt kan man gå emot detta? vågar man verkligen gå emot de man älskar, som kanske inte accepterar partnen på grund av saker som de vet om partnern? Samtidigt vet de inte alls lika mkt som den som är i ett förhållande med personen, men samtidigt har ju kärleken en förblindande förmåga.

min stora fråga är bara om kärlek någon gång kan vara lycklig rakt igenom? vad är egentligen lycklig kärlek? för automatiskt kommer kärlek med oro (för att såra eller bli sårad), grubbleri, tveksamhet, svartsjuka i vissa fall, men är detta bara grejer som följer med eller är det saker som gör att man inte upplever lycklig kärlek? man kanske inte känner dessa saker när man väl är lyckligt kär? jag vet att det ofta är vi människor som själva ställer till det, men hur lätt är det att gå in i ett förhållande och ge sitt hjärta till någon utan att känna oro över att få tillbaka ett krossat hjärta? man sätter ganska mycket på spel när man väl vågar lämna över hjärtat. Jag har på senare tid ändå lärt mig att att stänga in sig inte heller är något bra, för man måste ju satsa om man ska kunna vinna, inte sant? visst, det finns vissa människor som känner att det är värt att försöka öppna upp denna människa, men sen finns det vissa som inte ens bryr sig om det och låter det vara, grejen är ju den att idag är det inte lätt att öppna upp sig, det är inte lätt att hitta människor man kan lita på, men man får alltid någon sorts känsla av att denna person kan jag lita på, vad är då grejen? är det inte värt att sätta lite på spel? okej, det kanske går åt helvete, men du vet i alla fall att du har försökt! att gå ut ur en strid vetandes att man inte ens har försökt är ett större nederlag än att gå sårad ur striden men ändå försökt, enligt min åsikt. det gäller att lära sig vilka man kan lita på och vilka man ska hålla på ett visst avstånd, alla människor ska man inte lita på, det gäller bara att se kritiskt men följa sin magkänsla! för att uppnå "lycklig" kärlek kanske är värt ett nederlag eller två? vad säger ni?

man hör alltid att sex på första dejten är ett stort NONONO, ofta får man höra att det är ur skälet att killen tappar intresset, då har han redan fått det han vill, men om han inte bara vill ha sex då? om han är innerligt intresserad? visst, tjejer är ofta ganska lätta och lura, och för tjejer är det svårt att ha sex utan att få känslor. visst, vi kan ha sex som män, men detta är inte vanligt.. vi kan tro att vi ska ha sex som män, men efter detta blir vi oftast känslomässigt attached.. tyvärr. men är det sant att om man dejtar en kille som är intresserad av en och man har sex med denna på första dejten, att de blir ointresserade, eftersom att de tror att de redan har fått "allt" som finns att få(vilket är väldigt korkat att tro). jag tror att det handlar om hur intresserad killen egentligen är.. varför vill man ha sex på första dejten om man tror att det är något seriöst att satsa på? då kan man ju lika gärna vänta, om man nu e så säker på att det kommer fortsätta bra..

jag tror trots allt att sex är något som man ska vänta ett tag på, nu menar inte jag tills ni har gift er eller nåt sånt, jag menar mer att sex på första dejten är inte värt något, gå istället hem o fixa det på egen hand om behovet är så stort...

tänk efter, innan!

jag är tjejen som alltid har sett mig själv som att jag klarar mig fint utan män, och det gör jag, men ibland saknar man den där närheten som man bara kan få av en kille, klart att mina vänner kan ge mig trygghet och sällskap, men det där lilla extra saknas, nu tänker jag inte enbart på sexet(till stor del iofs;)) utan också de där smågrejerna som man bara delar med en partner.. jag har kommit till en punkt i livet där jag verkligen saknar dessa småsakerna, det är inte det att jag inte klarar mig utan en kille, utan att jag bara vill ha ngn att dela mitt liv med... men hur långt kan man gå i letandet utan man blir klassad som desperat?

nu menar inte jag att jag går omkring o letar, tvärtom, jag tar saker som de kommer.. men för ett tag sen skulle jag inte ens lägga märke till vissa killar som jag dejtat senaste perioden, är det desperat att gå efter killar som egentligen är helt fel, och som man egentligen inte känner någon direkt attraktion till? har intalat mig själv att det bara handlar om att jag inte ska dömma människor så snabbt, utan ge dem fler chanser, men jag menar, klickar det inte på första dejten, kommer det någonsin klicka? varför tvinga fram en klick? ska inte den finnas från första början? är det inte nyfikenheten som gör att man faktiskt går på en dejt? det jag har kommit fram till nu är att jag alltid ska tänka efter innan jag går på en dejt, varför spendera massa onödig tid på någon som jag vet att jag inte kommer falla för, varför spendera någon annans tid? lika bra att vara ärlig från början! ett förhållande är inte längre bara något man går in i (inte för mig iaf), därför måste man veta att en partner kommer inte bara glida in i ditt liv hursomhelst, ett seriöst förhållande är något man måste kämpa för och för att det ska vara värt den här kampen måste man ta reda på om det verkligen är något att satsa på.. om det ändå vore lika lätt som det var på mellanstadiet..

hur beter man sig när man är besviken på en människa? jobbigare är det om det är en människa som står dig nära och är viktig för dig, en person du kan lita på... jag tror att känslan av besvikelse är en av de värsta man kan känna, alltid handlar det inte om att denna människa som man är besviken på har gjort något direkt mot ngn, oftast blir jag besviken på en människa när den beter sig illa mot sig själv, sätter sig i situationer som man vet att personen inte klarar av... när jag blir orolig för en vän har jag ofta svårt att visa att det är oro det handlar om, blir ofta förbannad o kall.. en grej som jag vet att jag måste ändra på för att behålla vänner.. de flesta av mina äldsta vänner vet om att jag kan bli sån, men det är många som blir chockade av mitt beteendet...

det viktigaste är väl att man inser sina fel och brister, och gör något åt dem... ingen människa är ju felfri.. kanske är det bristerna som gör människan? jag vet att jag dras till människor som jag på ngt sätt (omedvetet) vill hjälpa, kanske för att jag vet att jag inte kan hjälpa mig själv, och på det sättet mår lite bättre, kanske låter egoistiskt, men samtidigt hjälper jag ju andra människor upp... alla har ju som sagt brister, vissa har större, vissa har mindre, men även om en människa har många brister behöver inte det betyda att han är en dålig människa, kanske har han istället erfarenheter och svar på frågor som man inte kan få om man inte har upplevt vissa saker...

idag är jag inte bara negativ, jag är allmänt förbannad

aa, nu har man firat jul ännu ett år? men vadfan ska man fira för? okej, trevligt att träffa släkt o grejer, men man kan la göra det annars istället... ser ingen mening med jul... bara onödig stress och press..

satt o tänkte igår, vafan, istället för att ge mig julklappar kan ni la skaffa ett fadderbarn i Afrika och göra en tjänst åt dem istället... det hade jag uppskattat mer.. blir bara ledsen när jag tänker på att julen inte spelar någon roll för dem, istället lägger genomsnittsgöteborgaren ner ca 7000 kr på julklappar varje år, SKÄNK PENGARNA TILL VÄLGÖRENHET!! antagligen ger ni julklappar till någon som inte behöver det så jävla mkt, jag menar hur många handlar inte för under 7000 kr? det betyder att flera lägger fan tiotusentals kronor på julklappar... som kunde spridits till människor som kommer uppskatta det mer, och inte lägga ut det på tradera, som bortskämda små slynungar...

till och med jul gör mig negativ, vad fan lyckas göra mig positiv isf??

tänkte att det var dags förmig att skaffa en blogg, men kände att jag inte ville göra alla mina hemligheter helt offentliga, vill inte att alla jag träffat ska få reda på alla mina funderingar och känslor... kände att jag lika gärna kan skapa en anonym blogg, kanske finns det andra människor i samma sits som mig och kanske får någon sorts tröst i att läsa detta, vem vet... känner bara att jag kan få lätta mitt hjärta en aning.

Just nu går jag igenom en perios i mitt liv som håller på att krossa mig... för ett par dagar sen var jag nöjd med min situation, allting höll på att lösa sig och jag kände mig lättad.. men det jag har insett är att man aldrig ska känna sig nöjd med sin situation, det är då bomberna faller ner en efter en. kanske låter sorgligt att man inte ska känna sig nöjd, men just nu känner jag verkligen så, man ska inte sluta kämpa för att få det bättre, för hela tiden vill man ju alltid ha ngt man inte riktigt kan få, fortsätt alltid kämpa!

förlorade en av mina bästa vänner häromdagen, förstår fortfarande inte riktigt varför(kanske låter som en ursäkt, men jag vet ur hans perspektiv varför han gjorde det, men jag ser det fortfarande inte som ett skäl till att säga upp en stark vänskap), han är människan som jag aldrig skulle kunna såra medvetet, alla människor gör ju misstag, nu e bara frågan om jag tycker att det jag gjorde var ett misstag.... tråkigt avslut med en fin vän, men jag kan inte göra mer än att förklara situationen och be om ursäkt, en rövslickare kommer jag aldrig bli!!

detta kommer antagligen bli en blogg med allmänt vardagliga funderingar, även ganska många negativa tankar... bästa sättet att få ut sina agressioner och underliga tankar på kanske?

ENJOY!