hur beter man sig när man är besviken på en människa? jobbigare är det om det är en människa som står dig nära och är viktig för dig, en person du kan lita på... jag tror att känslan av besvikelse är en av de värsta man kan känna, alltid handlar det inte om att denna människa som man är besviken på har gjort något direkt mot ngn, oftast blir jag besviken på en människa när den beter sig illa mot sig själv, sätter sig i situationer som man vet att personen inte klarar av... när jag blir orolig för en vän har jag ofta svårt att visa att det är oro det handlar om, blir ofta förbannad o kall.. en grej som jag vet att jag måste ändra på för att behålla vänner.. de flesta av mina äldsta vänner vet om att jag kan bli sån, men det är många som blir chockade av mitt beteendet...

det viktigaste är väl att man inser sina fel och brister, och gör något åt dem... ingen människa är ju felfri.. kanske är det bristerna som gör människan? jag vet att jag dras till människor som jag på ngt sätt (omedvetet) vill hjälpa, kanske för att jag vet att jag inte kan hjälpa mig själv, och på det sättet mår lite bättre, kanske låter egoistiskt, men samtidigt hjälper jag ju andra människor upp... alla har ju som sagt brister, vissa har större, vissa har mindre, men även om en människa har många brister behöver inte det betyda att han är en dålig människa, kanske har han istället erfarenheter och svar på frågor som man inte kan få om man inte har upplevt vissa saker...

idag är jag inte bara negativ, jag är allmänt förbannad