Har så extremt många tankar just nu, men har inte riktigt hittat rätt sätt at formulera alla tankar på. Får ta och samla mig någon dag, kanske imorgon när jag bar aska tvätta o städa hela dagen, brukar vara bra för att kunna tänka lite.

I alla fall, möter ju som sagt många nya personer nu, och jag får insikt om hur lycklig jag egentligen är, samtidigt som jag lider med några när de berättar sina historier. Men samtidigt kan jag inte hjälpa att känna att det är jävligt skönt att jag inte sitter i den deppiga sitsen som de sitter i, kanske är det för att jag inte kommit dem tillräckligt nära för att jag ska känna att jag hellre hade velat bära deras smärta, som jag vill med alla som är riktigt nära mig.

Det sorgliga är inte att man inte kan bära alla andras problem, och en riktig vän inte skulle vilja skjuta över alla sina bördor på någon som man bryr sig riktigt mycket om. Det enda man kan göra är att visa att man finns där och ställa upp, som jag sagt så många gånger förr: DEt är inte orden som visar vem du är, det är handlingarna!!! Det räcker inte att säga att man vill ställa upp och ta över bördorna, utan visa att man VERKLIGEN försöker!

äh, jag vet inte vad jag pratar om...

Har precis börjat en ny kurs och därmed helt nya människor och en helt ny sorts umgängeskrets!

Det finns en tjej i klassen som verkligen utstrålar godhet, en sån människa man själv vill verka vara. Hon är verkligen helt underbar och jag avundar hennes ork att vara snäll mot alla och ork att ställa upp för alla hela tiden! Det är inte många som orkar och inte ens många som försöker. Försöka är ju i alla fall det minsta man kan göra för att försöka få en mindre egocentrisk värld.

En annan typ av människor är de som ständigt överraskar och är en helt annan person än vad man föreställt sig, det behöver inte handla om att jag har dömt ut människan som att vara si eller så från början, utan att personen i fråga kanske inte alltid är jätteöppen utan mer reserverad och väntar ett tag med att öppna upp sig. Detta är något man verkligen måste respektera, att öppna upp sig för människor är inte alltid det lättaste att göra, men som den personen kan växa i dina ögon efter man har gett den tiden att känna sig trygg och trivas i ditt sällskap. Samtidigt behöver det inte vara så att man blir positivt överraskad, det kan vara helt tvärtom och man inser att den här människan inte ens var värd att lägga tid på, men var inte sur över det, utan väx istället själv som människa och inse att du har gett personen chansen som den förtjänat istället för att döma bort människan redan från starten. Detta är även det  ett ytterligare steg att försöka få en mindre egocentrisk värld.

Lyssnade på debatten förra veckan angående exprimentet som satts igång där en man ska försöka pumpa ur mjölk ur sina bröst. tydligen har detta expriment gjorts på män innan och vissa har lyckats producera bröstmjölk.

Det jag tycker om detta är att okej, han får la göra det om han vill, men jag tycker inte att det ska läggas in i jämställdhetsdebatten, det finns andra frågor som är mer centrala och viktigare att skapa debatt om.

Personligen hade inte jag velat att min man skulle ammat våra barn, jag tycker att det är en naturlig grej som kvinnokroppen producerar, och det naturliga ska inte ändras bara för att vi ska få ett "jämställt" samhälle. Som Maria Abrahamsson sa: " om jag vore feminist skulle jag bli galen för att de tar ifrån oss det enda vi har kvar som bara vi kan göra." Jag håller fullständigt med. JAg tycker det är en vacker grej som är till för kvinnorna, helt naturligt, inte utpumpat ur ett mansbröst!

Jag tror att jag är tillbaka till min blogg, tror betyder att jag kände suget efter att skriva av mig lite, men kankse tappar suget direkt efter detta inlägg är klart. Men jag hoppas att jag ska skriva lite då och då, för alla mina tankar är ju knappast bortblåsta bara för att jag nu igen är genuint lycklig och har hittat ett EGET hem!

Läste igenom det inlägg jag skrev sist här på bloggen, inte så mycket positivt i det inlägget, men det gick inte lång tid efter det som allting vände, det är nog så som alla säger, när man väl slutat leta så hittar man det man ska hitta. det som är meningen för just DIG att hitta.

Sommaren som jag har gått igenom har både gått upp och ner, men trots allt detta har det nog varit en av de bästa somrar jag någonsin upplevt! Jag har gjort det JAG har velat, jag har trivts och trots de motgångar jag har mött har jag kommit upp igenom, och samtidigt lyckats att inte stöta bort min älskade. Det är inte lätt för mig att släppa in en människa så som jag har gjort nu, allt detta är helt nytt för mig. Men jag stormtrivs, jag måste erkänna att jag gjort en del uttalanden tidigare som har varit helt fel, att jag inte skulle kunna umgås med en och samma person så gott som hela tiden stämmer verkligen inte, men jag erkänner det, och erkänner samtidigt att jag har dömt människor för snabbt, men det är lätt när man aldrig förr har varit i samma situation, eller hur?

Det hände en stor grej en månad efter vi hade träffats som jag inte visste om det skulle bli slutet för oss eller om det skulle föra oss närmare varandra, jag mådde riktigt dåligt, men det visade sig att det var en MAN jag hade träffat och inte en pojke (i huvudet alltså) och han tog det precis så som jag hade hoppats, han var helt underbar och problemet förde oss faktiskt närmare varandra. Om jag däremot inte hade sagt något och sannigen hade kommit fram hade det nog dödat vårat förhållande, så vill man ha något seriös så är det lika bra att vara ärlig från början, det lönar sig i längden.

Love like you have never been hurt!