Man är elltid en periodare, är det inte så? Hela livet består av perioder, av faser som man går igenom. Vissa lär man sig av och gör aldrig om, vissa gör man om och om igen, kanske för att det var helt underbart, eller så lär man sig inte av sina misstag och trampar snett om och om igen.

Som Erik Hassle sjunger i sin låt Hurtful: I used to save them troubled for another day, jag har levt så länge, skjuter problemen ifrån mig, orkar inte ta itu med dem, eller anser att de är för löjliga för att ens lägga energi på, men ett problem är alltid ett problem, oavsett om det verkar löjligt. Grejen med att skjute problemen ifråns sig är att man sparar inte energi på det, det tar bara mer energi, att grubbla är en av de grejerna som tar mest energi från mig, och man grubblar ju inte direkt om roliga saker eller hur? Det hjälper aldrig att skjuta ifrån sig problem, man samlar bara på sig mer och mer tills man inte orkar mer. Fasaden man tar på sig om att alltid vara glad och bekymmersfri blir komplicerad när fasaen börjar spricka, dina vänner kommer inte fatta vad som är fel, de kommer bara vilja dra upp dig o säga: "sluta tjura, var som du brukar vara" det är inte så jävla lätt alltid, alla har dåliga perioder, och man måste gå igenom dem, annars barkar det åt helvete.

Man måste ta vara på sin psykiska hälsa lika myvket som sin fysiska, för dessa påverkar varandra mer än vad man anar, mår man inte bra i själen mår inte heller kroppen bra och tvärtom. Man måste ha stunder för sig själv, för att tänka, MÄRK TÄNKA, inte grubbla. Man kommer inte fram till saker utan att prata med andra, men man måste även lägga in sitt egna perspektiv, därför behöver man avsätta tid för sig själv! Man kan inte vara social hela tiden, folk måste ha förståelse för att man vill dra sig undan en dag, bara vara i sällskap med sig själv!

Erik Hassle-Hurtful

I used to laugh it off
I used to look the other way
I used to save them troubles for another day
I kept my fingers crossed
I used to never take the blame
I'd pull a sunshine story in a pouring rain
The more I had to change I'd just stay the same

(The same, the same, I stayed the same)

You don't know what you got till you're missing it a lot
I had to go throw it away
I was wrong from the start from the bottom of my heart I apologize
What I did to you was hurtful
What I'm going through is hurtful

I used to buy my time
I used to beat around the bush
I'd rather give my ego another push
I used to be a fool
It was a foolish game I played
And it's a fool's faith coming mistakes I made
Once I had it right it was all too late

(Too late, too late, too little too late)

You don't know what you got until you're missing it a lot
I had to go throw it away
I was wrong from the start from the bottom of my heart I apologize
What I did to you was hurtful
What I'm going through is hurtful
What I'm going through is hurtful
It is hurtful
It's hurtful

Oh what I did to you
(What I did to you)

What I did to you was hurtful
What I'm going through is hurtful

I was wrong from the start from the bottom of my heart I apologize
What I did to you was hurtful
And what I'm going through is hurtful

Jag har länge levt efter att min familj är mitt allt, att det är de som alltid kommer stå vid min sida genom allt. Jag börjar tveka på min teori, eller idag gick det vidare från teori till verklighet. Jag har en del av min familj jag alltid kommer känna så för, som jag skulle gå genom allt för att rädda. jag skulle offra mitt liv för deras liv, men sen finns det en annan gren av min familj som jag inte vet längre med. Kan blodet övergå till vatten och i så fall, kan vatten övergå till blod?

Jag har blivit kränkt av någon i min familj, värre än någon annan människa någonsin har kränkt mig, jag älskar honom (några har nog redan listat ut att det handlar om min pappa), men om det inte hade varit mitt blod det hade handlat om hade jag kapat banden för länge sen! Det finns ingen människa som någonsin har dragit ner mig i så mycket skit som han har gjort, är det verkligen värt att stå ut med allt detta bara för att det är han som är min pappa? Klart att man ska stå ut med fler saker från sin familj än från andra människor, men samtidigt ska familjen vara ens trygghet, dit man går när man har det svårt, dit man VILL gå för att känna sig hemma, där man kan vara sig själv helt och hållet, det är familjen som bara finns där, och det räcker att veta att de finns där för att man ska känna en trygghet.

Pratade med en nära vän om vad som hade hänt idag, direkt sa hon att jag måste flytta, att jag självklart har en sovplats hemma hos hennes familj om jag behöver, även om hon inte bor kvar där. Jag vet att jag hade varit mer välkommen där än hos min pappa. Den familjen är något utav det mest underbara som finns, kanske är det den familjen som är min mentor? Jag har gått igenom mycket med den familjen, de har haft en stor påverkan på mitt liv. När jag kommer dit känner jag en trygghet, det är därför jag undrar om vatten kan övergå till blod. Jag känner mig mer hemma när jag är hos dem än hos min pappa, är inte det sorgligt? Sen kan aldrig en människa ta min mammas plats från mig, hon är den viktigaste personen i mitt liv, hon är min bästa vän, hon är min pelare i stormen, hon är den mest underbara människan som finns, en dag önskar jag att jag blir lika stark som henne!

Ta vara på din familj, behandla den med vördnad, för man vill inte låta blod bli till vatten, det gör ont!

Jag är med i Mentor Sverige, en stifltelse som stödjer och utvecklar drogpreventivt arbete bland barn och ungdomar. Jag som mentor har en ungdom under ett år som jag träffar ibland, bara för att visa ett stöd. Man vet ju själv hur det kunde vara när man gick på till exempel högstadiet, man vet inte vem man är och man irrar omkring som en yr höna, jag själv hade tyckt att det hade varit skönt att ha någon äldre omkring mig som inte tillhörde min familj. Mentor Sverige vill gärna ha fler som hjälper dem så anmäl er gärna på www.mentorsverige.se !!

Under min utblidning på Mentor fick vi frågan vem ens egna mentor var, alltså någon i ens omgivning som har kantat en, som har påverkat en till att bli den man är idag. Man var tvungen att ta en person som inte tillhörde familjen dessutom. Jag själv kunde inte komma på vem min mentor var, kanske hade jag ingen mentor utanför familjen, eller så har jag helt enkelt inte ännu insett att det funnits en människa i mitt liv som har påverkat mig såpass mycket. Om ni nu vet med er att ni har haft en mentor, berätta detta för denna person, det betyder mycket att veta att man påverkat en människa till det bättre!

Vem är din mentor?

Träffade en kvinna häromdagen, hon var i 50-årsåldern, och hon skulle berätta lite om sitt liv för mig. Hon berättade då lite av sin livshistoria, berättade mycket om sin svåra uppväxt, kantad av mobbing osv. Hon berättade lite senare att hon inte hade några barn, okej tänkte jag, hon är väl ändå inte den enda som valt att inte skaffa barn, eller som inte kan få. Senare på kvällen berättade hon även att hon hade levt ensam nästan hela sitt liv. Alltså att hon inte träffat en passande partner.

Först tyckte jag synd om henne, jag menar inte tycka synd i den meningen att jag tyckte det var sorgligt, utan att jag vet själv att jag vill ha någon att dela livet med. Jag kom efter ett tag på mig själv och tänkte: "varför i helvete tycker jag synd om henne?" hon sa ju aldrig att hon inte trivdes, hon sa ju aldrig att hon ville ha någon att dela livet med! Varför tar man för givet att livet väl blir livet först när man har slått sig ner med en partner? alla strävar inte efter att gifta sig och skaffa barn, vad är det som säger att hon inte är nöjd med sitt liv? Jo, antagligen är det människor som tänker som jag, som tycker synd om henne, som inte fattar att ibland räcker det att vara i sitt egna sällskap. Att se människor som inte lever som de flesta betyder inte att de är mindre lyckliga, de har hittat sitt sätt att trivas med sitt liv och att leva det liv de vill!!

igår kom jag att tänka på ordet tillit, kom fram till att det är ett palindrom, alltså kan man stava det baklänges och det kommer ändå bli tillit. Jag ser det som ett tecken (iofs ser jag mycket som ett tecken, men ändå) för att tillit måste vara ömsesidig, den måste komma från båda håll. Om man är i en djup relation så krävs det att man har tillit för varandra, annars kan man lika gärna vara löst bekanta. Och om man vill ha tillit från en annan människa måste man ge tillit till den. Du kan inte sitta där o bara förvänta dig att en reltation utvecklas utan att du bidrar till utvecklingen.

Du kan inte heller vänta sig att någon öppnar upp sig för dig om du sitter där som en mussla som vägrar öppna sig, du måste ge tecken på att du också kan öppna upp dig. Sätt dig själv i sitsen, du har en ganska bra vän, du känner att det finns något som du vill dela med dig till den här vännen, men du kan inte göra det, den här personen har ju aldrig berättat något om sig själv. En relation börjas alltid med små steg, man ska inte berätta det allra innersta direkt, det kommer automatiskt när tilliten finns på plats, då känns det inte lägre jobbigt att berätta något personligt, utan en del av relationen bara.

avslutar med ett skönt citat

"det finns inget argare än en hånad kvinna"

tänkvärt...

okej, idag är jag jävligt bitter och förbannad, och jag tar ut det här!

Inatt ringde en kille mig, han har pratat med mig innan om att ha telesex, och jag har klart och tydligt sagt att jag ÄR INTE INTRESSERAD AV DET! Han ringde mig i alla fall, och jag trodde att jag hade visat klart och tydligt att om han ska ringa vill jag inte höra något som helst sexsnack. Vi pratade helt vanligt till en början, efter ett tag hör jag hur han börjar stöna, jag blir helt chockad och efter ett tag blir jag riktigt förbannad och skriker: "Du kanske ska ringa någon som VILL höra detta" och slänger på luren. Han ringer upp för att göra klart för mig att jag är tråkig, jag svarar att jag inte är det minsta tråkig, men att jag kräver respekt och det visar inte på respekt när jag sagt att jag inte vill, och att det faktiskt finns linjer för sånt om han vill det. Nu säger jag inte att det är något fel på telesex, med rätt person kan det vara helt underbart, men med en människa jag inte är intresserad av på ett sexuellt sätt finns det inte en möjlighet att jag blir tänd på det. Jag kände mig jävligt förolämpad och börjar fundera på hur fan vissa killar får uppfattningen att de kan bete sig hur de vill, man förlorar lite hopp. JAg kände mig själv äcklig, jag vill inte uppfattas som en tjej som har sex med vilken random person som helst. JAG KRÄVER RESPEKT!

Senare var det en film på tv som gjorde mig ännumer förbannad, hann inte se hela, för att jag blev så förbannad att jag stängde av efter ett tag. Den handlade i alla fall om en tonårskille som började titta på porr på nätet, och bara för detta blev han sämre i skolan, sämre på sporter, han förlorade kontakten med alla sina vänner. HALLÅ, porr är inte farligt, porr gör dig inte osocial. okej, jag är inget stort fan av porr, men det gör dig inte till en människa som inte kan kommunicera normalt. Okej, beroende är inte bra i någon form, men mamman i filmen blev helt hysterisk bara när hon såg att sonen kollade på nakenbilder på datorn, som att han skulle vara djävulens avkomma bara för att han är intresserad av kvinnokroppen, vilken 15årig kille är inte nyfiken?? Man är inte en sämre människa för att man gillar porr, det är kanske inte så vettigt om man tror att det är så ens sexliv kommer se ut, eller om man får uppfattningen om att ett fårhållande helt bygger på sex, men att en 15årig kille kollar på porr? behövs det verkligen göras en film om det? är det så jävla hemskt? Att titta på nakna människor är väl inte världens undergång?

slappna av..

där elljusspåren ledde hem till middagstid

där allting var modernt runt sjuttiosju

där låghusen slutade och skogarna tog vid

där bodde jag, där bodde du

där bodde jag och du

inga jordskalv där vi bodde,

ingen frös och ingen svalt

men det skälvde när du rörde vid mig

du var sjutton jag var sexton

och jag skolkade från allt

jag ville bara vara med dig

jag ville bara vara med dig

nu får jag höra att du lever

då och då ifrån en vän

det verkar dom som att allting är okej

jag undrar om du nångång är tillbaks dit igen och

kanske undrar över mig

du kanske undrar över mig

där låghusen slutade och skogarna tog vid

där allt var tyst och stilla som på kort

där nätterna viskade om ett sporrande liv

och när ingenting var gjort

då när ingenting var gjort

det är lätt att tänka bakåt

när förvirringen tar fart

och när jag känner så

då tänker jag på dig

allt är så förgängligt

allting kan briserna snart

men du är oförstörd för mig

du är oförstörd för mig

men tiden har sin rätt

att förändras där den går

och den är hos dig nu,

 hos dig och din vän

jag ska aldrig mera lägga mig

 med huvudet mot ditt hår

och aldrig älska dig igen

aldrig älska dig igen

 men vid vägen längs bäcken

 som sakta ledde hem där är

himlen lite närmre för mig

där har tiden gjort en hållplats

 för oss och allt som hänt

dit kan jag gå och sakna dig

dit kan jag gå och sakna dig

men nya dagar väntar med nya tidsfördriv

och allting liksom kräver mera nu

så ta dina minnen och försvinn

ur mitt liv älskade älskade du

älskade älskade du

de flesta killar har ännu inte fattat att de flesta tjejerna inte går på när de smörar för en, igår var jag på riktigt dåligt humör(PMS antar jag) och en kille verkligen lägger i högsta växeln för att smöra för mig, vad händer med mig då? JO, jag fattar att han bara vill knulla, okej, nu tänker ni säkert " det kanske inte alls är sant, han kanske är genuint intresserad" men han känner mig inte så sakerna han sa är helt enkelt inte sanna. Det sorgliga är la att många tjejer antgligen har gått på detta smöreri, för annars hade han la inte forsatt lr?

pratade med en tjejkompis om detta idag, och det hon påpekade var att de männen som smörar, alltså inte menar det de säger, utan bara säger det för att de tror att de kommer få till det snabbare, förstör för de män som verkligen menar det de säger. För kvinnor som har blivit lurade genom smöreriet slutar snart tro på ALLA fina ord!

så pojkar, snälla sluta smöra, när ni väl känner en kvinna grundligt, och verkligen älskar henne, då kan ni säga hur mkt ni tycker om henne, hur mycket ni bara vill sitta och hålla om henne, hur mkt hon betyder för dig. Och glöm inte: action speaks louder than words!