kan man verkligen göra saker ogjorda, eller ta tillbaka ord som man kastat ur sig? klart att varje människa begår misstag och har rätt att ångra sig men kan man verkligen glömma om någon har orsakat dig skada på något sätt?

Jag gillar uttrycket " forgive, but not forget", klart att man ska förlåta sina medmänniskor, men var går gränsen för vad man ska förlåta? att man aldrig ska glömma vad en människa har gjort mot dig tycker jag ska vara en självklar grej, precis som man inte vill glömma de bra saker personen har gjort ska man inte glömma sakerna de gjort som har sårat en. Klart att det inte ska vara något som man tar upp i tid och otid, det ska inte förstöra relationen, men för att skydda sig själv måste man komma ihåg. Man ska inte bli trampad på hur många gånger som helst! detta låter jävligt bittert o negativt, men det är inte det det handlar om, jag anser bara att man ska komma ihåg de bra sakerna lika väl som man kommer ihåg de dåliga sakerna.

det handlar inte om att man ska avsluta sina relationer till människor, utan att man ska ta reda på var de står. innan du utför tjänster åt dem, tänk efter: skulle de ha gjort detta för mig, precis som när du ska göra något tänker på konsekvensera, "om min vän hade gjort detta mot mig, hur hade jag reagerat?"

ursäkta ett flummigt inlägg, vet inte riktigt var mitt huvud är just nu..

alla pratar om att hitta "den rätte" och att leva lyckligt i alla sina dagar efter det, men finns det bara en människa som är "den rätte" för en människa? en människa kanske bara är rätt under en viss tid, det kan la inte vara sant det som Charlotte i Sex and the city en gång sa: "man får bara en stor kärlek"?

Jag har en kompis som alltid brukar hävda för mig att killen jag föll pladask för för ett tag sen verkligen var perfekt för mig och var den rätte, jag vet att det var sant, han var verkligen en sån människa som jag vill slå mig ner med, men det fanns saker som inte funkade, det var varken rätt tid för mig eller honom och vårat förhållande hade fått konsekvenser som hade skadat både mig och honom, det smärtar oerhört mycket att man vet att man inte kan vara men en människa som man älskar av hela sitt hjärta. Men hur kan en sak vara fel och rätt samtidigt? okej, kärlek är aldrig lätt, men om det verkligen är så rätt, varför kan två människor inte vara tillsammans, är det verkligen menat att dessa ska vara tillsammans då?

det är en jobbig seperationstid att gå igenom, men att sedan veta att man har fått uppleva sann kärlek är en fin grej, man ska inte bli bitter på äkta kärlek, lev på känslan så kommer du finna något fint i den!