Jag har länge levt efter att min familj är mitt allt, att det är de som alltid kommer stå vid min sida genom allt. Jag börjar tveka på min teori, eller idag gick det vidare från teori till verklighet. Jag har en del av min familj jag alltid kommer känna så för, som jag skulle gå genom allt för att rädda. jag skulle offra mitt liv för deras liv, men sen finns det en annan gren av min familj som jag inte vet längre med. Kan blodet övergå till vatten och i så fall, kan vatten övergå till blod?

Jag har blivit kränkt av någon i min familj, värre än någon annan människa någonsin har kränkt mig, jag älskar honom (några har nog redan listat ut att det handlar om min pappa), men om det inte hade varit mitt blod det hade handlat om hade jag kapat banden för länge sen! Det finns ingen människa som någonsin har dragit ner mig i så mycket skit som han har gjort, är det verkligen värt att stå ut med allt detta bara för att det är han som är min pappa? Klart att man ska stå ut med fler saker från sin familj än från andra människor, men samtidigt ska familjen vara ens trygghet, dit man går när man har det svårt, dit man VILL gå för att känna sig hemma, där man kan vara sig själv helt och hållet, det är familjen som bara finns där, och det räcker att veta att de finns där för att man ska känna en trygghet.

Pratade med en nära vän om vad som hade hänt idag, direkt sa hon att jag måste flytta, att jag självklart har en sovplats hemma hos hennes familj om jag behöver, även om hon inte bor kvar där. Jag vet att jag hade varit mer välkommen där än hos min pappa. Den familjen är något utav det mest underbara som finns, kanske är det den familjen som är min mentor? Jag har gått igenom mycket med den familjen, de har haft en stor påverkan på mitt liv. När jag kommer dit känner jag en trygghet, det är därför jag undrar om vatten kan övergå till blod. Jag känner mig mer hemma när jag är hos dem än hos min pappa, är inte det sorgligt? Sen kan aldrig en människa ta min mammas plats från mig, hon är den viktigaste personen i mitt liv, hon är min bästa vän, hon är min pelare i stormen, hon är den mest underbara människan som finns, en dag önskar jag att jag blir lika stark som henne!

Ta vara på din familj, behandla den med vördnad, för man vill inte låta blod bli till vatten, det gör ont!

Jag är med i Mentor Sverige, en stifltelse som stödjer och utvecklar drogpreventivt arbete bland barn och ungdomar. Jag som mentor har en ungdom under ett år som jag träffar ibland, bara för att visa ett stöd. Man vet ju själv hur det kunde vara när man gick på till exempel högstadiet, man vet inte vem man är och man irrar omkring som en yr höna, jag själv hade tyckt att det hade varit skönt att ha någon äldre omkring mig som inte tillhörde min familj. Mentor Sverige vill gärna ha fler som hjälper dem så anmäl er gärna på www.mentorsverige.se !!

Under min utblidning på Mentor fick vi frågan vem ens egna mentor var, alltså någon i ens omgivning som har kantat en, som har påverkat en till att bli den man är idag. Man var tvungen att ta en person som inte tillhörde familjen dessutom. Jag själv kunde inte komma på vem min mentor var, kanske hade jag ingen mentor utanför familjen, eller så har jag helt enkelt inte ännu insett att det funnits en människa i mitt liv som har påverkat mig såpass mycket. Om ni nu vet med er att ni har haft en mentor, berätta detta för denna person, det betyder mycket att veta att man påverkat en människa till det bättre!

Vem är din mentor?