Man måste lära sig koppla samman hjärna och hjärta, men även lära sig ta isär dem och tänka med dem var för sig. Att tänka med hjärtat är något som kan vara nog så svårt att göra, men det kan vara extremt viktigt i vissa stunder, kärlek kan vara en sak som hjärnan inte alltid förstår. När man till exempel ska gå in i ett förhållande kan man inte koppla samman dessa och tänka ut hur man ska göra, om man vill ha äkta kärlek måste det stämma med båda, känns det rätt i hjärtat måste det kännas rätt i hjärnan. Men att skilja dessa tankar åt är inte det lättaste, det är lätt att i kärlek bara slänga sig in och bara koppla bort huvudet... det är inte bra helt enkelt, det är detta som gör att kärleken blir blind. Man måste kunna se objektivt på personen man älskar med, annars kan det sluta hur som helst. Det är därför man ska lyssna på råd från sina vänner eftersom att de oftast inte har hjärtat i det, nu menar jag inte att vännernas råd alltid är de bästa, men tankeställare är aldrig fel! Kanske vännerna hjälper en att tänka lite med hjärnan, att koppla in den igen. Att koppla bort den ena eller andra är aldrig bra. Att tänka bara med hjärnan kan också leda till känslokyla och får lång distans till hjärtat.

det är inte lätt att lära sig, men det är viktigt, det ena funkar inte utan det andra...

läs den pågående diskussionen om monogamitet mellan mig och Rikard (detetochjaget.bloggagratis.se). Kommentarerna på min blogg finns under "den rätte?" och på hans blogg finns de under "integritet och motgångar"

haudi