jag blir ganska ofta paranoid för saker, jag får för mig att det är någon hemma hos mig, att någon följer efter mig, att jag kommer ramla när jag går av spårvagnen, att världen är helt knäpp (vilket den iofs är, men på ett annat sätt).

idag fick jag för mig att det är jag som är Truman i filmen Truman show, alltså att hela mitt liv egentligen är iscensatt och att folk sitter hemma i sina tvsoffor och följer mig (nej, det handlar inte om att jag tror att jag har så jävla intressant liv att alla vill veta vad jag sysslar med dygnet runt). Jag har bara haft sån jävla otur senaste tiden att jag tror fan inte att det kan vara möjligt! det måste i alla fall vara någon som jävlas med mig! idag satt jag bokstavligen och letade efter kamerorna! tänk om det är så, snacka om att folk sitter hemma o garvar nu när jag skriver detta inlägget...

jag har alltid massa teorier om vad samhället egentligen är, vi kan ju lika gärna vara baciller i någons käft, där finns i alla fall en förklaring till tsunamin eller hur? ett år får oss kanske är en sekund för något mycket större än oss, vaddå en "hel" livstid, hur långt är egentligen livet, det kan vi aldrig veta, vi har inget att jämföra med! vad fan vet vi egentligen? vi är bara små korkade människor, vad fan är en människa egentligen? aa, jag är vattuman, våra främsta funderingar kommer innan vi ska sova, hoppas att svaren kommer i drömmarna bara! antagligen inte...

god natt