okej, jag kanske är en liten mammagris, men det är jag stolt över, för jag vet ärligt talat inte vad jag skulle gjort utan min älskade mor, hon är min bästa vän, det finns inget som jag inte skulle kunna berätta för henne! Det är alltid henne jag vill ringa när något har hänt, bra eller dåligt, det är alltid henne jag först vill ha råd från. Hon känner mig bäst och vet exakt allt jag har gått igenom och hur jag reagerar i vissa situationer, därför vet hon exakt hur hon ska hantera mig när jag blir orolig, naiv, gurndlurad, u name it... hon känner mig utan och innan helt enkelt! denna är till dig mamma:

Mariah Carey-Hero

There's a hero

If you look inside your heart

You don't have to be afraid

Of what you are

There's an answer

If you reach into your soul

And the sorrow that you know

Will melt away

And then a hero comes along

With the strength to carry on

And you cast your fears aside

And you know you can survive

So when you feel like hope is gone

Look inside you and be strong

And you'll finally see the truth

That a hero lies in you

It's a long road

When you face the world alone

No one reaches out a hand

For you to hold

You can find love

If you search within yourself

And the emptiness you felt

Will disappear

And then a hero comes along

With the strength to carry on

And you cast your fears aside

And you know you can survive

So when you feel like hope is gone

Look inside you and be strong

And you'll finally see the truth

That a hero lies in you

Lord knows

Dreams are hard to follow

But don't let anyone

Tear them away

Hold on

There will be tomorrow

In time You'll find the way

And then a hero comes along

With the strength to carry on

And you cast your fears aside

And you know you can survive

So when you feel like hope is gone

Look inside you and be strong

And you'll finally see the truth

That a hero lies in you

läste ett bra inlägg i kärleksbloggen av Malin Forsberg på expressen idag.. en mening fastnade jag speciellt för: Den ena jagar filmisk passion, den andra en fadersfigur, en tredje vill ha ett kuttersmycke, en fjärde barn- och villapaketet.

Detta är sant, antingen söker man det där som bara finns i filmer, som i Pretty Woman, men hur ofta sker detta? saker ser då underbara ut i filmer, allt är så simpelt, det är just det som är skillnaden mellan film och verklighet, det är aldrig så simpelt! folk kommer inte tillbaka med en ros mellan läpparna o springer upp för brandstegen! Det börjar inte spelas en romantisk ballad bara för att man får en underbar kyss, DET ÄR ALDRIG SOM PÅ FILM! komplikationer kan inte undvikas! manfår inte alltid det som man vill ha, man kanske vill ha en man som kan erbjuda en en villa och en hel drös med barn, men vad händer om man inte kan få barn, om mannen inte vill ha barn? man får väga alternativen mot varandra, älskar man varandra nog för att strunta i faktumet att man inte kan få barn, eller måste man gå vidare och hitta en man som man kan skaffa sig barn med. I ett förhållande måste man lära sig kompromissa och inse att en nackdel kanske ersätts med någon fördel, om du säker efter den perfekte mannen kan du fortsätta leta, LÄNGE!

Det är som när man har bestämt sig för att man ska köpa en viss jacka, man har bilden i huvudet om hur den ska se ut, när man kommer in i affärerna hittar man den verkligen inte eftersom att man inte kan tänka sig något annat än just DEN jackan... grejen är att man till slut måste dumpa den tanken för att tycka ett en annan jacka är ens snygg.. samma sak gäller när man letar efter en partner, man kan inte gå omkring o ha en perfekt bild av hur den ska vara... man måste dumpa tanken och inse att det alltid finns fördelar och nackdelar, som man måste acceptera och lära sig tycka om!

sluta leta efter filmscenen, du kommer få leta för länge!

är för sjuk för att orka skriva, men håll till godo, önskar mig några fina feberdrömmar med många goda insikter!

Visst finns det dagar som jag kan vara snäll och låtsas som förut
Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring
Det fanns en kärlek men den har brunnit ut
Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut
Du säger att du minns och att det känns som igår
Men det var för länge sen för att ens komma ihåg
Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt
Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen
Jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen

Du är kvar med samma folk, kvar med samma man
Lever kvar i samma damm, och du går i samma kläder
Blir glad av samma rus, som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus
Det är att leka med eld när du drar upp det här igen
För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen
Det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen

jag tycker det är sorligt att barn i dag inte tillåts vara barn tillräckligt länge, de tvingas bete sig som vuxna, sminka sig, ha sex, sluta leka, sluta vara barn helt enkelt...har en lillasyster... för henne handlar allt om killar, pengar o smink... jag blir riktigt förbannad när jag snakcar med henne ibland... jag vill trycka in i henne att hon kommer ångra sig om hon inte lever som ett barn när hon har chansen (jag kan stadigt erkänna att jag kommer aldrig låta barnet i mig försvinna), men man ska verkligen ta till vara på den tiden.

Men jag satten mig i soffan med henne förut o såg vad det var hon satt o tittade på, det var programmet Hannah Montana, det är fan inte konstigt att de får helt fel bild av hur man ska vara eller se ut. en idealbild som inte många barn i världen idag kan leva upp till. Samhället trycker in en bild i huvudet på dagens tonåringar som gör att de mår psykiskt dåligt, en sådan sorts press är inte något en till exempel 14-åring klarar av, allra minst ska utsättas för...

låt barnen vara barn!

jag känner mig så fast just nu, mend en enda som kan bryta sig upp ur detta är jag själv, men det är något som ändå håller fast mig, jag kan inte styra över det! jag blir så begränsad av detta och det tar så mycket på min energi. Jag vet fortfarande inte vad jag ska göra med mig själv, har så många val att göra, men så lite olika vettiga vägar att välja mellan. Ska spå mig på fredag, får se vad som sägs då...

Det finns vissa stunder som man känner sig så ansvarfull och vuxen, men i vissa situationer så liten och maktlös. Det är i paniksituationer och pressade stunder som man ser hur en människa verkligen är, hur starkt psyket är, för det är det som gäller i slutet, vad man klarar av psykiskt. klart att det finns gränser för hur mycket en människa klarar av, men man måste kunna hantera det på ett bra sätt. alla har sina egna små sätt att hantera krissituationer, man måste lära sig hur man gör det på ett effektivt sätt. ingen lätt uppgift, men en uppgift som måste göras eftersom att alla människor i alla fall en gång i sitt liv går igenom någon sorts kris!

SISTA KORTET ÄR LAGT