tänkte att det var dags förmig att skaffa en blogg, men kände att jag inte ville göra alla mina hemligheter helt offentliga, vill inte att alla jag träffat ska få reda på alla mina funderingar och känslor... kände att jag lika gärna kan skapa en anonym blogg, kanske finns det andra människor i samma sits som mig och kanske får någon sorts tröst i att läsa detta, vem vet... känner bara att jag kan få lätta mitt hjärta en aning.

Just nu går jag igenom en perios i mitt liv som håller på att krossa mig... för ett par dagar sen var jag nöjd med min situation, allting höll på att lösa sig och jag kände mig lättad.. men det jag har insett är att man aldrig ska känna sig nöjd med sin situation, det är då bomberna faller ner en efter en. kanske låter sorgligt att man inte ska känna sig nöjd, men just nu känner jag verkligen så, man ska inte sluta kämpa för att få det bättre, för hela tiden vill man ju alltid ha ngt man inte riktigt kan få, fortsätt alltid kämpa!

förlorade en av mina bästa vänner häromdagen, förstår fortfarande inte riktigt varför(kanske låter som en ursäkt, men jag vet ur hans perspektiv varför han gjorde det, men jag ser det fortfarande inte som ett skäl till att säga upp en stark vänskap), han är människan som jag aldrig skulle kunna såra medvetet, alla människor gör ju misstag, nu e bara frågan om jag tycker att det jag gjorde var ett misstag.... tråkigt avslut med en fin vän, men jag kan inte göra mer än att förklara situationen och be om ursäkt, en rövslickare kommer jag aldrig bli!!

detta kommer antagligen bli en blogg med allmänt vardagliga funderingar, även ganska många negativa tankar... bästa sättet att få ut sina agressioner och underliga tankar på kanske?

ENJOY!