det är ofta mycket snack om att svordomar är så himla hemskt, att om man svär mycket så har man dåligt ordförråd. Jag blir riktigt förbannad när någon säger så till mig, jag svär mycket, men det handlar inte om att mitt ordförråd är litet, jag vet vilka stunder som jag ska sluta svära, det handlar om olika sociala situationer, man anpassar sig helt enkelt.

Jag har vuxit upp i ett hem där mycket svordomar används, men det betyder inte att jag har mindre ordförråd än någon annan, bara att det är mitt sätt att uttrycka till exempel starka åsikter. Om jag skadar mig skriker jag ut alla svordomar jag kan, inte skriker jag "AJ, det gjorde himlans ont", det ger inte samma kraft. Tänk att stå på en fotbollsmatch utan att få skrika ut faaaaaaaaaan när ens lag missar ett mål, vad ska man ersätta det med?

Har en tjejkompis som svär mer än mig till och med, och hon vill sluta med det, för att hon har fått för sig att det är okvinnligt att svära... okej, enligt sociala normer kanske det är så, men jag tycker inte att en tjej är maskulin bara för att hon säger fitta när hon blir förbannad...

inse bara vilka situationer man ska undvika dem, använd ditt språk till fördel för dig själv!

och snälla små 15-åringar som springer omkring i göteborg : DET ÄR INTE SNYGGT ATT SÄTTA HÅRSNODDAR I OLIKA FÄRGER ÖVER BYXORNA!! det ser runt ut sagt FÖRJÄVLIGT ut!!!!