är det sant det som titeln säger? är människan såpass avundsjuk att man inte ens önskar sina närmaste all lycka i livet? jag kan till viss del känna att det kan vara jobbigt när ens vänner lyckas på ett eller annat sätt... självklart kommer svartsjuke känslan fram och man önskar att man själv lyckades med samma sak, och man vill ju aldrig vara den minst lyckade personen i gänget, men vem e det som säger vad framgång är? en människa som har sämre lön än någon annan kan vara minst lika framgångsfull som en annan, bara att alla har olika drömmar och mål...

men varför vara svartsjuk på en vän? självklart är det de närmaste som man ständigt jämför sig själv med och det är i "gänget" de sociala normerna uppkommer... jag ska lära mig att glädjas MED mina vänner och låta dem glädjas åt mina framgångar... man mår inte bättre av att vara svartsjuk...