behöver vi alla en sorts räddare? behöver kanske inte alltid vara en partner, det kan vara en vän, kanske till och med ett djur. Man har ju oftast en partner för ett skäl, sorgligt nog kanske, man letar efter någon som kanske kan hjälpa en bära en tyngd, för att man tror att man inte klarar det själv. Fick ett fint sms av min bästa vän häromdagen en mening var "jag finns alltid vid din sida även om den här kampen är din att klara, men kom ihåg att jag finns där att luta dig mot"

jag tror det var det bästa hon kunde skriva till mig, jag vill inte att någon ska ta över mina tyngder, speciellt inte de som tär på mig just nu, de tillhör mig, och jag ska lära mig något utav dem.

 För några månader sen var jag verkligen ute efter att hitta en man att luta mig mot, men allteftersom att sorgen har staplats upp på mig har jag insett att nu är inte en bra tidpunkt att dra in någon mer i mitt liv och mina problem. Jag kan just nu inte hantera mer än det jag har. det räcker gott och väl.  Sen tycker jag att man ska gå in i ett förhållande med rätt grunder, hade jag skaffat mig en pojkvän för några månader sen så hade det bara varit ur skälet att ha någon att luta mig mot, men när jag tänker efter har jag många månniskor i min omgivning redan som jag kan luta mig mot, och som jag hellre lutar mig mot eftersom att jag vet att de kommer stanna med mig genom vått och torrt. leta inte efter en kille för att du vill ha bekräftelse eller för att du behöver något tilfälligt att kuta dig mot, om du tänker efter har du säkert massor av människor omkring dig som kan ge dig bekräftelse och stöd!