Satt o pratade med en mycket intressant människa, vi kom in på ämnet existensiella frågor, och han sa en väldigt intressant grej som verkligen fick mig att tänka: "Vad är meningen med livet? den frågan hade vi inte ens ställt oss om vi hade ett evigt liv, det är den där eländiga döden som ställer till allting" och det är ju sant, eller hur?

Om vi inte hade vetat att vi på något sätt skulle försvinna från jordelivet hade vi inte funderat på att vi måste ha en mening med livet. Det är en fråga man aldirg kommer sluta fråga sig själv: vad är meningen med livet , många skulle svara: fortplantning, men de som inte kan få barn då, de som föddes med biologiska fel som gör att de kan fortplanta sig, fyller inte de något syfte för världen då? Alla människor är satta på denna jord för ett syfte, det är bara att komma på varför man är här som är det jobbiga. Jag känner inte att mitt liv blir meningslöst bara för att jag inte vet vad meningen med livet är, har la inseett att det bara är jag själv som kan komma på vad meningen med mitt liv är, och för att göra det tror jag att jag behöver utvecklas, inte hämmas av att ajg tror att min mening med livet är blablabla och endast följa detta.... så varför kommer döden och ställer till det hela, kunde vi inte levt ett liv utan denna krångliga existensiella fråga?

jag är helt rotlös just nu, vet inte vad jag vill,  vet inte vad jag har gjort, vet inte vad jag ska göra, vet inte var jag bor...AAAAAAAAAAAH, det gnager mer och mer på mig... jag kan ärligt erkänna att mycket mer klarar jag inte innan ännu ett bryt. Jag behöver bestämma mig för saker, vad jag vill göra, vad mina mål är och främst av allt: Vem vill jag vara? den eviga frågan, i alla fall för mig, vem vill jag vara, och hur ska jag gå till väga för att vara denna människa. Kom ihåg för några år sen när man trodde att man var vuxen och hade hittat sig själv, BULLSHIT, jag känner först nu, när jag e 20, att jag börjar hitta mig själv, men är inte ens halvvägs dit, har fått knuffar av många i min omgivning för att komma dit jag är idag, men resten är upp till mig själv. jag måste bara bestämma mig, och bryta mig fri från allt som pressar mig, sen kan jag välja mina egna små vägar... de som jag så länge letat efter.. bara jag får göra det på MITT sätt( vilket det nu än är)