Man måste lära sig koppla samman hjärna och hjärta, men även lära sig ta isär dem och tänka med dem var för sig. Att tänka med hjärtat är något som kan vara nog så svårt att göra, men det kan vara extremt viktigt i vissa stunder, kärlek kan vara en sak som hjärnan inte alltid förstår. När man till exempel ska gå in i ett förhållande kan man inte koppla samman dessa och tänka ut hur man ska göra, om man vill ha äkta kärlek måste det stämma med båda, känns det rätt i hjärtat måste det kännas rätt i hjärnan. Men att skilja dessa tankar åt är inte det lättaste, det är lätt att i kärlek bara slänga sig in och bara koppla bort huvudet... det är inte bra helt enkelt, det är detta som gör att kärleken blir blind. Man måste kunna se objektivt på personen man älskar med, annars kan det sluta hur som helst. Det är därför man ska lyssna på råd från sina vänner eftersom att de oftast inte har hjärtat i det, nu menar jag inte att vännernas råd alltid är de bästa, men tankeställare är aldrig fel! Kanske vännerna hjälper en att tänka lite med hjärnan, att koppla in den igen. Att koppla bort den ena eller andra är aldrig bra. Att tänka bara med hjärnan kan också leda till känslokyla och får lång distans till hjärtat.

det är inte lätt att lära sig, men det är viktigt, det ena funkar inte utan det andra...

läs den pågående diskussionen om monogamitet mellan mig och Rikard (detetochjaget.bloggagratis.se). Kommentarerna på min blogg finns under "den rätte?" och på hans blogg finns de under "integritet och motgångar"

haudi

kan man verkligen göra saker ogjorda, eller ta tillbaka ord som man kastat ur sig? klart att varje människa begår misstag och har rätt att ångra sig men kan man verkligen glömma om någon har orsakat dig skada på något sätt?

Jag gillar uttrycket " forgive, but not forget", klart att man ska förlåta sina medmänniskor, men var går gränsen för vad man ska förlåta? att man aldrig ska glömma vad en människa har gjort mot dig tycker jag ska vara en självklar grej, precis som man inte vill glömma de bra saker personen har gjort ska man inte glömma sakerna de gjort som har sårat en. Klart att det inte ska vara något som man tar upp i tid och otid, det ska inte förstöra relationen, men för att skydda sig själv måste man komma ihåg. Man ska inte bli trampad på hur många gånger som helst! detta låter jävligt bittert o negativt, men det är inte det det handlar om, jag anser bara att man ska komma ihåg de bra sakerna lika väl som man kommer ihåg de dåliga sakerna.

det handlar inte om att man ska avsluta sina relationer till människor, utan att man ska ta reda på var de står. innan du utför tjänster åt dem, tänk efter: skulle de ha gjort detta för mig, precis som när du ska göra något tänker på konsekvensera, "om min vän hade gjort detta mot mig, hur hade jag reagerat?"

ursäkta ett flummigt inlägg, vet inte riktigt var mitt huvud är just nu..

alla pratar om att hitta "den rätte" och att leva lyckligt i alla sina dagar efter det, men finns det bara en människa som är "den rätte" för en människa? en människa kanske bara är rätt under en viss tid, det kan la inte vara sant det som Charlotte i Sex and the city en gång sa: "man får bara en stor kärlek"?

Jag har en kompis som alltid brukar hävda för mig att killen jag föll pladask för för ett tag sen verkligen var perfekt för mig och var den rätte, jag vet att det var sant, han var verkligen en sån människa som jag vill slå mig ner med, men det fanns saker som inte funkade, det var varken rätt tid för mig eller honom och vårat förhållande hade fått konsekvenser som hade skadat både mig och honom, det smärtar oerhört mycket att man vet att man inte kan vara men en människa som man älskar av hela sitt hjärta. Men hur kan en sak vara fel och rätt samtidigt? okej, kärlek är aldrig lätt, men om det verkligen är så rätt, varför kan två människor inte vara tillsammans, är det verkligen menat att dessa ska vara tillsammans då?

det är en jobbig seperationstid att gå igenom, men att sedan veta att man har fått uppleva sann kärlek är en fin grej, man ska inte bli bitter på äkta kärlek, lev på känslan så kommer du finna något fint i den!

jag blir ganska ofta paranoid för saker, jag får för mig att det är någon hemma hos mig, att någon följer efter mig, att jag kommer ramla när jag går av spårvagnen, att världen är helt knäpp (vilket den iofs är, men på ett annat sätt).

idag fick jag för mig att det är jag som är Truman i filmen Truman show, alltså att hela mitt liv egentligen är iscensatt och att folk sitter hemma i sina tvsoffor och följer mig (nej, det handlar inte om att jag tror att jag har så jävla intressant liv att alla vill veta vad jag sysslar med dygnet runt). Jag har bara haft sån jävla otur senaste tiden att jag tror fan inte att det kan vara möjligt! det måste i alla fall vara någon som jävlas med mig! idag satt jag bokstavligen och letade efter kamerorna! tänk om det är så, snacka om att folk sitter hemma o garvar nu när jag skriver detta inlägget...

jag har alltid massa teorier om vad samhället egentligen är, vi kan ju lika gärna vara baciller i någons käft, där finns i alla fall en förklaring till tsunamin eller hur? ett år får oss kanske är en sekund för något mycket större än oss, vaddå en "hel" livstid, hur långt är egentligen livet, det kan vi aldrig veta, vi har inget att jämföra med! vad fan vet vi egentligen? vi är bara små korkade människor, vad fan är en människa egentligen? aa, jag är vattuman, våra främsta funderingar kommer innan vi ska sova, hoppas att svaren kommer i drömmarna bara! antagligen inte...

god natt

hade tänkt att skriva ett lååååååååååångt inlägg om saker som irriterar mig, men insåg, varför i helvete ska jag göra det, och antagligen hade jag inte hunnit skriva med allt, hade nog tagit ett antal timmar.

varför ska man skriva ner saker man irriterar sig på? det värsta är att det känns mer lockande för mig att skriva ner saker jag irriterar mig på än saker jag blir glad av? VARFÖR? jag börjar tro att jag är ganska så knäpp ändå...

är jag den enda som känner såhär?

okej, fint uttryck, men faktiskt är det bara ren BULLSHIT enligt mig, hur fan ska man kunna göra det? Jag kan ju erkänna att om jag skulle levt så hade jag suttit i fängelse för länge sen, om jag får reda på att det är min sista dag hade jag jävlats med alla människor jag såg! jag hade sett till att jag hade haft så jävla roligt, gjort saker som man inte riktigt vågar göra framför folk, för det kan ju hända att man kommer möta dem igen..

okej, klart du ska göra det du vill, och inte dö och få tänka, "fan att jag inte gjorde detta eller detta osv", men det finns ju gränser! man ska alltid visa uppskattning för människor som uppskattar dig, för varje dag kan trots allt vara din sista. man är inte odödlig, ta inte livet för givet, för det är det inte, sista dagen kan komma när som helst, samtidigt som min sista dag kan vara idag, kan den lika gärna vara om 60 år, därför kommer jag tänka längre, och leva på hoppet om att idag inte är min sista dag! ödet är redan bestämt för mig, vad ska jag göra åt det?

jag vill inte leva varje dag som att det är min sista, jag vill leva varje dag som att det är NU jag lever, jag ska leva länge till och sprida ut min lycka för en lång framtid! lev det liv du vill leva, varje dag, tänk på livet du vill leva imorgon också, tänk på konsekvenserna för morgondagen, du kommer antagligen leva imorgon oxå, ako bog da!

rasism är en av de få saker jag inte har förståelse för, jag gillar att provocera personer med rasistiska tankar, men det värsta är att det oftast slutar med att jag har provocerat mig själv mest. Rasism gör mig riktigt jävla förbannad! riktigt äcklad.

Satt o läste på Özz Nûjens (http://www.ozznujen.blogspot.com/ ) blogg, o såg att han hade fått massa kommentarer från någon som tydligen inte tyckte om honom som komiker, okej, kritik kan la sitta fint ibland, men att ge sig på ursprung osv är bara äckligt fult!

Jag kan förstå grunder till varför vissa har rasistiska tankar, som min morfar, han är uppväxt under en tid då ordet "blatte" inte fanns, jag kommer aldrig acceptera hans åsikter, men jag måste samtidigt inse att hur mycket jag än diskuterar med honom så kommer han inte förstå, han kommer inte inse. Jag har en bekant som säger att hon ska rösta på Sverigedemokraterna nästa val, hennes motivation är: "inte för att jag är rasist, utan för att jag tycker att man först ska ta hand om de som kommit till Sverige innan man tar in fler", okej, jag håller med om att det låter rasistiskt, men det är faktiskt inte det, denna gång handlar det bara om att hon inte vet vad hon snackar om helt enkelt, allmänbildningen är lika med noll. Jag tror det är därför rasism gör mig så förbannad, det handlar oftast om okunnighet, folk vet inte vad de snackar om.. och jag kan verkligen inte ha respekt för människor som inte har grunder till sina åsikter eller en bra förklaring, fördomar och okunnighet är bland det fulaste jag vet!

se tillbaka på dig själv alltid? vad har jag för rätt att lägga ut en sådan dom på en människa? vad är jag får sorts  människa isf? kan jag någonsin säga att jag är bättre än en annan medmänniska? är jag isf bättre? kanske är allt du behöver en kram?

du är grym Özz!