alla går någon gång i livet igenom någon sorts sorg och alla tacklar sina sorger på sina egna sätt. Det gäller att komma på vilket sätt som är bäst för sig själv. Att sörja är en viktig rättighet, man måste få sörja för att komma över  saker som har hänt. Man måste få känna smärta ibland, man måste känna den för att kunna komma över den.

Man ska samtidigt inse att sorgen inte får ta över ditt liv, det är något du måste ta dig över och gå vidare från. Om vi tar exemplet att någon i din närhet dör, självklart sörjer man, men personen som dog vill antagligen inte att du ska sitta i två månader och inte kunna röra dig för att all din energi går åt till att skapa nya tårar. Det är lätt att säga att man inte ska dras ner för mycket, men det tjänar ju inget till. Man måste inse att en för lång sorgeprocess kommer inte göra mig gladare, det kommer inte vara lättare att komma över för att jag gråter två månader i sträck.

att sörja är en del av livet, men låt inte sorgen ta över ditt liv!

Vad hade man gjort utan sina äkta vänner, de vännerna som stannar kvar efter man har gjort ett fel, efter man har suttit en natt och bara lipat, de som vet att det räcker att personen är där för att trösta en, de som skulle åka flera mil bara för att trösta. Äkta vänskap är något som håller, oavsett hur många mil det är mellan er, hur hög telefonräkningen än blir, så kommer man hålla kontakten, för man vet att denna människa har ett så gott hjärta att du vill aldrig förlora den. Du vet att den skulle göra vad som helst för att ta över de problem som du har, för när din vän lider, lider du också. Det är nästa jobbigare att se en vän gå igenom något jobbigt än när man själv gör det, för man vill verkligen göra allt för att denna vän ska slippa smärta och bara må bra. Men att bara visa sig när allt är svårt, att stå vid vännens sida i alla tider, kan hjälpa.

Vänskap är inget man ska leka med, det är det som står sig genom svårigheter. Vänner ska man uppskatta, det är de som har gjort dig till den du är, delvis, vad hade man gjort utan sina vänner?

uppskatta dina vänner mer!

Håller just nu på att leta efter bostad, kollar runt lite överallt, men som ni vet är det ju inte ett enkelt jobb att hitta en bostad som passar en students ekonomi i Göteborg... men, inget hindrar ju en från att drömma eller hur? Såg en lägenhet på blocket som fanns på vackra Brännö, jag såg framför mig hur jag varje morgon gick upp, tåg båten över till stan, inredde lägenheten lite "kustaktigt" och levde verkligen som i en dröm. Men det är kanske inte så skoj att leva där på vintern, det blir nog lite ensamt till slut. Det är lättare att förställa sig springandes ner till färjan på sommaren, sen tänker man efter: är det lika skoj att halka ner till färjan samtidigt som näsan fryser igen för att det blåser jävligt kallt från havet.

Det är inte bara denna lägenhet som jag skapar en helt underbar bild av, det räcker med att jag ser en planlösning, så får jag direkt upp i huvudet hur jag den hade sett ut om jag hade bott där. Låter det som att jag har lite lust att flytta eller?? ;)

Många av dagens ungdomar går in i förhållande i hopp om att bli räddade. Detta funkar inte, det värsta är att många förstår inte detta, de går in i förhållandet och allt är frid och fröjd, men vad händer när förhållandet ta slut? du är tillbaka på ruta ett igen. Jag var nära att begå detta misstag i somras, men precis innan det skulle bli seriöst drog jag mig ur, jag visste att jag inte hade hittat mig själv, och jag vet att det är något jag måste gå igenom själv, okej, det kan vara fint at få hjälp, men till slut kommer man, lat som människan är, finna sig i att finna sig själv genom den andra människan. Man kan inte finna sig själv genom en partner, då måste man lära sig att vara jävligt distanserad, vilket inte alltid är så lätt om man älskar någon.

Man blir inte räddad genom ett förhållande, bara du själv kan rädda dig! Att gå in i ett förhållande och tro att allt kommer lösa sig funkar inte, jag menar, hur ofta håller ett förhållande som man startar när man är i t.ex tonåren? det kommer ju antagligen ta slut någon gång, då är man lika vilsen, om inte vilsnare, igen. Tänk konsekvent innan du går in i ett förhållande, för hur ska en person kunna älska dig för den du är, om du själv inte ens vet vem du är? du kommer inte bli klokare genom förhållandet..

Min käre filosof, Mr Martin, pratar ofta om att man ska akta sig för falsk lycka, att man är beroende av saker som man egentligen inte är.

Han har rätt, det är lätt att tro att man är lycklig, men det är ofta en ytlig lycka, som kan krascha lika snabbt som den kom. Att bygga ett leende på en falsk lycka är inte bra, man samla på sig skit och till slut kommer det bara säga BANG! så vet du inte var du ska göra av alla känslor. Varför lägga massa energi på att framkalla ett falskt leende, istället för att lägga energin på att bygga upp en inre lycka, efter ett tag kommer leendet komma av sig själv, och smitta av sig på hela din kropp och själ!

Det kan vara svårt att finna den inre lyckan, amn kan bli lurad många gånger på vägen, det gäller att lära känna känslan av inre lycka och falsk lycka. Du kommer att söka på fel ställen, kommer gå in på fel vägar, det gäller bara att i rätt tid inse att du är på väg mot fel håll och hitta din väg tillbaka igen.  Lyckan är inte evig, men det är ett underbart stadie som borde upplevas så ofta som möjligt, inre lycka, det vill säga.

jag har skrivit om det innan, det här med att hitta en partner som är perfekt, men kan man verkligen tycka att denna personen är perfekt? det finns ju ingen människa som är perfekt. Det finns alltid små nackdelar som man ser, en person kan ju inte vara felfri, ha samma åsikter som dig, se ut just som du vill att den sak se ut, bete sig precis som du vill att den ska bete sig i alla situationer. Det är dessa bilderna man måste försöka se förbi för att man ska kunna älska någon, sen ska man inte se förbi dem för mycket, det finns ju rimliga gränser för hur en människa man ska kunna älska beter sig.

Jag vet själv att jag letar efter dessa småfel, för att jag är själv rädd för att bli sårad, ett exempel: häromdagen var jag och en kompis ute, hon säger att en kille kollar in mig, jag vänder mig om och kollar på honom, han är jättesöt och ler mot mig, jag vänder mig om till min kompis och säger: "han hade fula skor"... och that's it... jag verkligen letade upp ett fel för att jag inte ville snacka med honom ens, jag dömer ut personen innan den ens fått någon som helst chans, så rädd är jag för kärleken, och jag kan tänka mig att jag inte är den enda.

Älskar man inte sin partner för deras brister? för att man känner att man kompletterar varandra, det han saknar hjälper jag honom med, och det jag saknar hjälper han mig med? vad är det så om är så jobbigt? jag vet la själv att jag inte är perfekt, och att han kanske inte tyckte om mina skor (inte så stor chans eftersom att jag har en fabulöööööööös skosmak;) ) men ändå har jag mage att inte ge honom en chans. Jag menar, han hade ju inte direkt krossat migg hjärta om vi hade snackat lite... det gäller bara att komma upp på fötter igen, inse att någon kanske vill hela ditt hjärta och hjälpa dig..

För några månader sen snackade jag alltid om att jag vill ge till välgörenhet, men gjorde det inte för att jag ansåg att min ekonomi inte klarade av det, men jag insåg snart att jag inte måste ge enorma summor för att hjälpa till, jag började med att gå med i Amnesty och för ett par veckor sen började jag ge pengar till Läkare utan gränser, jag har dessa på autogiro och jag märker inte ens att jag betalar dessa pengar. Istället för att lägga dessa pengar på något materiellt eller ytligt hjälper jag människor i någon sorts nöd, jag känner mig själv bättre, istället för att bidra till konsumtionssamhället så gör jag en god gärning. Även om det som sagt inte handlar om några stora summor så är jag glad att jag har gjort det, även en liten summa är ju en start eller hur?

Det finns massa olika organisationer som man kan ge pengar till, det handlar bara om att hitta en som jobbar med de frågor som man verkligen brinner för. Här är några förslag:

• Amnesty - arbetar med mänskliga rättigheter
• Läkare utan gränser-hjälporganisation som hjälper nödställda med bla föda och vaccinationer
• Rädda barnen-arbetar för barnens rättigheter
• Röda korset-jobbar för att lindra och förhindra mänskligt lidande
• Hjärt- lungfonden-samlar in pengar för att stödja hjärt-, kärl- och lungforskningen
• Cancerfonden-stödja och samordna cancerforskningen
• IOGT-NTO - Visionen är ett samhälle, en värld, där droger inte hindrar människor att leva ett fritt och rikt liv
• Greenpeace - Greenpeace arbetar världen över med att rädda våra hav, skydda skogen, avveckla kärnkraften, stoppa kapprustningen, eliminera giftiga kemikalier, stoppa klimatförändringarna samt hejda genmanipulation
• Föreningen för Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna - arbetar för att barn, ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning ska kunna leva ett gott liv
• Kooperation Utan Gränser -stödjer fattiga människor som går samman för att förbättra sin situation.

Gör det idag!

tittar på Dr. Phil nu, brukar vanligtvis inte titta på detta, men idag handlar det om självmord, vilket är en fråga som verkligen berör mig.

För några år sen såg jag ganska annorlunda på självmord, jag såg det som en jävligt feg utväg på sina problem, idag har jag ändrat lite på min åsikt, jag tycker fortfarande att det är jävligt själviskt, men jag tycker inte längre att det är fegt, jag kan själv erkänna att jag hade inte vågat ta livet av mig. Nu tycker inte jag att det är ett smart sätt att visa sig vara modig på, utan att inte vara rädd för döden är något som kräver mycket kraft. Folk som tar självmord intalar ofta sig själva att de inte kan finna någon sorts inre lycka och tror att ingen kommer sakna personen. Detta är så fel, jag har varit med om att en människa i min närhet har tagit livet av sig, det spelar ingen roll hur nära personen var en, hur mycket bra man hade gjort för denna människa osv, man kommer alltid känna en sorts skuld. Man undrar konstant vad man hade kunnat göra, hur man hade kunnat visa att man kommer sakna den, men det är inte lätt att veta när det inte finns några tecken på att de har dessa tankar.

Att lämna kvar ens nära genom att ta sitt eget liv tycker jag är jävligt själviskt, tänker de efter lite, säker någon sorts hjälp, kommer de inse att de har folk runt omkiring sig som älskar dem och aldrig vill att de ska lämna denna jord. Det kan vara svårt ibland, men det finns där, oavsett vad man har intalat sig själv, det gäller att öppna ögonen och se kärleken som omger dig.

Tänk på smärtan du ger personerna som står kvar, den är antagligen inte lättare än den smärtan du bär omkring på!

Jag har haft diskussioner med en person i min omgivning som hade bestämt datum för när han skulle ta livet av sig, denna kille hade verkligen gått igenom mycket, och trodde att han aldrig skulle finna inre lycka igen. Men han kan inte finna denna inre lycka om han tror att döden kommer göra det bättre. Han måste jobba på att finna inre lycka igen, inte se döden som en utväg, livet är inte enkelt, döden gör inte det enklare heller. När jag hade dessa diskussioner med denna person blev jag till slut förbannad och smällde till honom på käften, jag ville bara att han skulle inse att det finns folk som inte vill att han ska göra det, det finns folk som vill hjälpa honom finna lycka, det handlar bara om att han måste vilja ta emot hjälpen. Att jag smällde till honom på käften handlar antagligen om att jag inte kan säga de orden till honom, jag har aldrig varit ett proffs på att visa känslor, men jag tror att han förstod vad det var jag ville visa... nu är det bara tiden som får utvisa hur mycket han tog till sig

hang in there!