jag har nog alltid varit känd som den negativa i mina kretsar, i vissa stunder kanske till och med bitter. Men är inte det en naturlig del av att leva i denna värld? man tror att allt går bra, sen går allt åt helvete, och det handlar ofta om saker man inte kan påverka själv.. självklart kan man själv påverka hur man ser på världen och hur man själv mår, till en viss gräns, men vissa saker händer som man verkligen inte kan styra över. Klart att man kan rycka upp sig själv och göra det bästa av situationen, men det är inte alltid lätt att se ljuset i slutet av tunneln. Frågan är om jag egentligen är den negativa av mina vänner, eller om det bara är jag som säger det helt öppet utan hämningar, sätter fingret på saker som de andra egentligen inte tänkt på? Har inte vi alla en liten pessimist inom oss? Är det en ful sida av oss som inte ska visas upp? Ska man vara glad och positiv hela tiden? Det kommer ju sluta att man har ett stort bagage med sorger och ilska som bara kommer släppas löst okontrollerbart... jag tror på att man ska släppa ut sina känslor då och då, på ett eller annat sätt. Alla har ju sina egna metoder att visa känslor på och att släppa ut sina aggressioner på. Behöver inte handla om väld, för mig kan det ibland räcka med att titta på lite sport och skrika av mig lite, så släpper lite av trycket. Det gäller att lära känna sig själv, så man hur man ska hantera känslor, att hålla inne dem har jag aldrig tyckt vara en bra lösning, sen ska man veta vilka man kan visa sina riktiga känslor för... det är där det är viktigt att vara en god människokännare, det kanske tar ett antal besvikelser innan man lär sig se vilka som menar gott och vilka som bara umgås med dig ur ett speciellt syfte.

Jag kommer nog aldrig förneka att jag är en pessimist, och jag kommer nog aldrig sluta vara det heller, det sista jag kommer göra är att gå med ett påklistrat leende bara för att jag vill uppfattas som den positiva och glada, för vem säger att jag inte kan vara lycklig OCH pessimist?

det är sant, killar och tjejer är olika (vilken upptäckt! tänker la ni), men jag menar i hur man hanterar saker.. klart att man inte kan generalisera och säga att alla män är såhär, alla kvinnor är så här, men det finns ju oftast liknande drag hos många... killar är oftast mer raka på sak och säger rakt ut vad de tycker och tänker... tjejer surar och snackar bakom ryggen, jag kan ärligt erkänna att tjejer inte är det bättre könet i dessa sammanhang. Vad tjänar man på att snacka skit om någon? absolut ingenting! det är inte ofta det händer att killar bara slutar prata med varandra, utan de skäller ut varandra (eller slåss lite) och så är det färdigt... bråkar två tjejer kan det vara år av tyst krigföring som gäller! öppna bara käften och säg det som du vill ha ur dig så är det bra sen,eller?

det där med skitsnack och gå bakom ryggen la jag ner för flera år sedan, men tyvärr finns det ju folk som fortfarande håller på med sån skit... utan att vinna någonting som helst...tror de att de mår bättre genom att klanka ner på andra? snarare mår de nog sämre i slutändan....

cut the crap!

för ett halvår sen var svaret på denna fråga självklar, klart att vi kan vara nära vänner med någon av det andra könet! jag själv har alltid sett mig som en tjej som hellre umgås med killar... jag trivs bättre.. men för ett tag sen satt jag och pratade med en bekant och han sa att tjejer och killar inte bara kan vara vänner, han berättade att det spelar ingen roll om killen har sett tjejen växa upp och de är riktiga barndoms vänner, någon gång kommer han tänka "undra hur det hade vara att sätta på henne?"... jag ville inte tro honom och argumenterade mot honom... han lät mig tro vad jag ville och sa att jag snart kommer komma till insikt... och jag har insett att han tyvärr har delvis rätt... tyvärr finns det sexuella tankar även till vänner.. jag vill inte tro att det är sant, men tyvärr folket... det är så det är...nu kommer jag ju inte sluta umgås med mina killkompisar, man jag kommer passa mig på ett annat sätt. det gäller bara att visa var gränsen går och visa att man bara är kompisar... det är su själv som har makten att visa hur långt du vill gå! om ni nu är så bra kompisar kommer han förstå och respektera dig!

Godnatt på er!

är det sant det som titeln säger? är människan såpass avundsjuk att man inte ens önskar sina närmaste all lycka i livet? jag kan till viss del känna att det kan vara jobbigt när ens vänner lyckas på ett eller annat sätt... självklart kommer svartsjuke känslan fram och man önskar att man själv lyckades med samma sak, och man vill ju aldrig vara den minst lyckade personen i gänget, men vem e det som säger vad framgång är? en människa som har sämre lön än någon annan kan vara minst lika framgångsfull som en annan, bara att alla har olika drömmar och mål...

men varför vara svartsjuk på en vän? självklart är det de närmaste som man ständigt jämför sig själv med och det är i "gänget" de sociala normerna uppkommer... jag ska lära mig att glädjas MED mina vänner och låta dem glädjas åt mina framgångar... man mår inte bättre av att vara svartsjuk...

var inne på veckorevyn och läste lite, hittade en intressant artikel om hur man ska dissa efterhängsna killar på korgen, lite rolig faktiskt:

01. "Jag är lesbisk"

Funkar inte! Killar begriper inte skillnaden mellan lesbisk och bisexuell. På film är alltid tjejerna som vill ligga med tjejer beredda att ligga med killar också. Så skyll inte på oss, skyll på Hollywood.
Säg i stället: ”Jag har nog alltid varit lesbisk tror jag. Jag ser det mest som en tillfällighet att jag föddes som man.”

02. "Jag måste gå och träffa en kompis!

Funkar inte! Puckot kommer bara ta det som en inbjudan att hänga med. Som han kommer tacka ja till. Sen måste du spendera de närmaste 45 minuterna till att hitta någon du känner, och sedan de efterföljande 45 till att försöka förklara att nej, inavelsexperimentet vid din sida är inte din pojkvän.
Säg i stället: ”Ah, grymt att du kom! Kan du hålla min väska medan jag går och bajsar?”

03. "Jag är upptagen"

Funkar inte! Du bjuder bara in till en sex minuter lång harang om att om HAN var din pojkvän så hade han minsann ALDRIG låtit dig stå ensam i baren på det här sättet!
Säg i stället: Ingenting. Prata teckenspråk och titta frågande på honom.

04. "Jag väntar på min kille. Vi firar ettårsjubileum i dag."

Funkar inte! Det är inte en skrämseltaktik, det är en utmaning.
Säg i stället: ”Jag väntar på min kille. Han blir utsläppt i dag.” Det är en skrämseltaktik!

05. Markera ditt ointresse.

Funkar inte! Det skrämmer inte bort honom.
Säg i stället: ”Perfekt! Du är p-e-r-f-e-k-t! Jag måste med stor hast underrätta mina bröder och systrar att jag äntligen funnit vårt blodsoffer till den mörke härskaren. Stå kvar här medan jag går ut och ringer!”

06. Vägra känn på hans muskler

Funkar inte! Han kommer inte sluta tjajta om att du ska känna.
Säg i stället: ”Åh vad STARK du är! Skönt, för jag har två rottweilers som attackerar alla män som kommer in i min lägenhet, men du kommer ju inte vara ett dugg rädd för dem då, eller hur?”

07. Tacka nej till en drink

Funkar inte! Eller jo, det funkar ju, men han kommer tjata hål i skallen på dig först. Och hur ska du kunna ragga upp andra killar när du går runt med ett stort hål i huvudet där din hjärna läcker ut liksom?
Säg i stället: ”Schyst! Yo, bartender! Langa hit en 6000-kronorspava Cristal, snyggot här cashar!” Redo för magi? Okej, kolla nu när han trollar bort sig själv.

04. "Jag väntar på min kille. Vi firar ettårsjubileum i dag."

Funkar inte! Det är inte en skrämseltaktik, det är en utmaning.
Säg i stället: ”Jag väntar på min kille. Han blir utsläppt i dag.” Det är en skrämseltaktik!

05. Markera ditt ointresse.

Funkar inte! Det skrämmer inte bort honom.
Säg i stället: ”Perfekt! Du är p-e-r-f-e-k-t! Jag måste med stor hast underrätta mina bröder och systrar att jag äntligen funnit vårt blodsoffer till den mörke härskaren. Stå kvar här medan jag går ut och ringer!”

06. Vägra känn på hans muskler

Funkar inte! Han kommer inte sluta tjajta om att du ska känna.
Säg i stället: ”Åh vad STARK du är! Skönt, för jag har två rottweilers som attackerar alla män som kommer in i min lägenhet, men du kommer ju inte vara ett dugg rädd för dem då, eller hur?”

07. Tacka nej till en drink

Funkar inte! Eller jo, det funkar ju, men han kommer tjata hål i skallen på dig först. Och hur ska du kunna ragga upp andra killar när du går runt med ett stort hål i huvudet där din hjärna läcker ut liksom?
Säg i stället: ”Schyst! Yo, bartender! Langa hit en 6000-kronorspava Cristal, snyggot här cashar!” Redo för magi? Okej, kolla nu när han trollar bort sig själv.

08. Få honom att förstå att du skiter i vilken bil han kör.

Funkar inte!  Eller vänta, låt oss försöka, nnngh … nä, det är fan helt omöjligt, eller hur? Säg inte det bara. Det är lika illa som att säga ”Jag kan ingenting om bilar.” För då måste han f-ö-r-k-l-a-r-a varför hans bil bara är så fett cool liksom typ! Och ja, hej och välkommen till det här två timmar långa föredraget om förgasare, kromade kopphållare och den där gången Jonte fyndade nya fälgar på e-bay.
Säg i stället: ”Jaha, vad spännande! Min pojkvän har ingen bil. Det är nästan ingen i Hells Angels som har det faktiskt.”

09. Försök undvika hans komplimanger

Funkar inte!
Säg i stället: ”Tack! Du vet, jag är bara sååå trött på det här snacket om att tjejer måste raka sig under armarna, men gud vad skönt att du gillar naturliga tjejer!”

10. "Jag vill helst inte prata om mitt jobb när jag är ledig"

Funkar inte!
Säg i stället: ”Jag är rektoskopisköterska. Vet du inte vad det är? Jo, alltså när man undersöker anus så är det jag som …”

11. Ge honom fejknummer

Funkar inte! ”Klart att du kan få mitt nummer, det är 070942 …” Han kommer bara ringa det direkt för att du ska få hans nummer. Och sen måste du förklara varför han har kommit till ”Sunes Papegoj- och Undulatfoder” i Sundbyberg.
Säg i stället: ”Jag får inte ha telefon. Men du kan få numret till min övervakare.”

12. "Ja, jag kommer hit ganska ofta!

Funkar inte!
Säg i stället: ”Bara när jag har permission.”

13. "Jag har en könssjukdom"

Funkar inte! För det första för att han inte kommer tro på dig. Killar har en genetisk oförmåga att greppa det faktum att det inte bara är fula människor som får könssjukdomar. (Ja, det är ju lite ologiskt, eftersom fula människor faktiskt löper absolut minst risk av alla.) Dessutom sa du ”kön”. Han hörde ingenting efter det.
Säg i stället: ”Jag är gravid.” Och… hej då.

14. "Nej, jag ska hem snart"

Funkar inte! Dålig, dålig, dålig idé! Lär jag dig ingenting? I hans huvud var det där en inbjudan att dela en taxi.
Säg i stället: ”Efterfest? Vad roligt! HALLÅ ALLIHOP! Vänta lite. Ja, ursäkta, kan du bara stänga av musiken två sekunder? Får jag låna micken? Tack. Ehum, hör alla mig? Jag vill bara säga att Micke där borta ska ha efterfest i sin lägenhet på Kungsgatan 42. Portkoden är 6582, tredje våningen, ”Eriksson” på dörren. Han har jacuzzi och typ hur mycket sprit som helst. Alla är välkomna. Man får sova över också om man vill.”

olika människor utsätts för olika sorters press, vissa blir pressade av andra att uppnå något, vissa pressar sig själva... jag tillhör den sistnämda gruppen. Jag kan hålla med om att ha ett press från till exempel en familjmedlem om att man ska göra något man inte vill kan vara extremt jobbigt, men det kan vara minst lika jobbigt att sätta en ständig press på sig själv. Jag blir sällan nöjd med mina prestationer, jag tänker hela tiden att jag hade kunnat göra det bättre, om jag bara hade gjort si och så... jag vet att mina föräldrar är stolta över att jag går min egna väg och följer mina drömmar, även om de ibland inte tycker att jag har de mest normala drömmarna, men de stöttar mig i vad jag än gör. Det jag nu väntar på är stödet från mig själv, jag vet ju att det är min dröm jag följer, men jag ifrågasätter mig själv konstant, jag pressar mig till att prestera bättre hela tiden, visst är det en bra egenskap, men jag sätter mig själv på gränsen till blackout hela tiden... pressen blir för stor och jag presterar istället sämre..

jag tror att detta är en bidragande faktor till att jag är en så kallad "skjuta uppare", att jag alltså skjuter upp saker till sista sekunden... jag är rädd för att ännu en gång gå in i väggen... trots att jag vet att jag går in i väggen för mina egna krav på mig själv fortsätter jag att ställa höga krav på mig själv, presterar jag inte som jag hade velat blir jag ordentligt frustrerad..  känslan av att aldrig vara riktigt nöjd kan vara riktigt påfrestande, och det är inte många man kan prata med som förstår, de flesta säger bara "men du klarade det ju, varför måste du sätta så stor press på dig själv?" , tror de att jag tycker att det är skoj och gör det helt medvetet? knappast!!

jag är även en såpass social människa att jag vill hinna träffa mina kompisar så ofta som möjligt, gå ut o träffa nya människor och bara vara allmänt social... detta är svårt att kombinera eftersom att jag måste lägga relativt mycket tid på mina studier och mina kompisar bor minst 40 min ifrån mig... dessutom sätter ekonomiska problem press på mig, en student lever ju inte direkt ett lyxliv med oändliga resurser... att man sedan ska ta hand om sitt hem, sina vänner, sin familj, sina lösa kontakter,kärleken, SIG SJÄLV sätter ännu större press, tiden,tiden,tiden, hur ska allt hinnas med? PRIORITERINGAR? ska bara komma på vad jag vill prioritera? hmm...

i mitt liv har min familj alltid varit det viktigaste, min mamma har alltid varit min bästa vän, och kommer alltid att vara, men när jag verkligen känner att jag håller på att bli nere, är det oftast problem i familjen som har gjort att jag mår dåligt.. lite värre är det väl att vi har en historia av problem i familjen, alltså uppstår det relativt ofta problem inom familjen, iofs är mina föräldrar separerade, men ändå känner jag mig splittrad... är jag en mammagris eller en pappagris? familjen är min grund, och jag vet att de alltid backar upp mig, men det är ändå familjen som gör att jag hamnar i trubbel, ingen skulle någonsin få såra någon i min familj och ingen har någonsin någon som helst rätt att dömma min familj!

det är kanske bara för att jag har gått igenom mycket med min familj som gör att jag är känslig när det kommer till min familj, jag skulle försvara dem in i döden!

jahaja, så var 2008 över... vilket år egentligen, men varför blicka bakåt när man kan tänka i nuet, eller på framtiden...vad kommer vara speciellt med 2009? vad kommer du koppla ihop år 2009 med när du blir äldre? jag tror faktiskt att 2009 kommer bli ett bra år för min del.. jag ska ta bättre hand om mig själv, och om jag har lärt mig något under år 2008 så är det att man ska sätta sig själv först, för i slutet är det ändå bara en själv man har..

ha inte höga förväntningar på någon, då slipper du besvikelse, och kanske istället blir positivt överraskad!

känner inte att jag är riktigt laddad för att skriva idag... e inte på topp efter gårdagen;) menmen, jag återkommer säkert!

gott nytt 2009!