hur kommer det sig att man alltid vill ha det man inte kan få? blir man aldrig nöjd? jag kan bara referera till mig själv och personer i min omgivning, men det jag upplevt är att man alltid säker efter det som man inte riktigt kan få. Klart att man ska ha viljan att nå sina mål, men även om man vet att det är fullständigt kört så fortsätter man drömma om det. Kanske är det dessa ouppnåeliga drömmar som håller vår vilja igång, en lite mindre begåvad människa sa en gång till mig: "sikta mot stjärnorna så kanske du i alla fall hamnar i trädtopparna", det var nog det mest smarta som nånsin kommit ur hennes käft. Jag gillar verkligen den tanken, självklart inte om man tolkar det som att man inte kan nå sina drömmar, men att man ska sikta så högt som möjligt för att i alla fall komma en bit på vägen. Drömmar är mkt av det som är min drivkraft, tilsammans med hämnd mot människor som inte trott mer om mig.

Är det jakten vi alla gillar? man vill väl inte ha något som man kan få hur lätt som helst, om man tänker på när man dejtar, träffar man en kille som verkligen är hur lättfångad som helst och man vet att denna människan inte kommer vara ngt krångligt att ta sig in på, är det inte längre intressant, inte för mig i alla fall. Jag vill ha lite jakt, som gör att jag blir lite tveksam och halvt galen, inte riktigt vet var jag har killen... lite mystik över det hela. Jakten på det man inte riktigt kan få är i alla fall en del av det som driver mig framåt

keep your hope up!

är man nånsin berättigad till att hata någon, finns en bra dikt om hat:

"Any Kiddie in school can love like a fool, but hating, my boy, is an art"

- Ogden Nash

tycker denna dikt stämmer mycket bra, det är lätt att vräka ur sig att man hatar någon? men gör man verkligen detta? jag har aldrig HATAT en person i min omgivning, starkt ogillat, men inte hatat. Jag har varit i situationer då jag känner hat, men känslan håller inte i sig länge. när jag har känt denna känsla mår jag riktigt dålig, den drar verkligen ner mig. det är ingen trevlig känsla att känna! jag brukar rätta folk när de säger att de hatar någon, fråga dem om de verkligen vet hur det är att hata någon, de brukar bli ganska fundersamma. det är hårda ord att vräka ur sig, ord som man ska vara försiktig med. det är samma sak som att säga att man älskar någon, det ska inte heller komma ur käften i tid och otid, det ör ord som ska yttras när man verkligen menar dem och de ska ha djup i sig, ord som aldrig bör missbrukas!!

dont be a hater!!!

förresten, tack för biotipset fairy, verkar vara en bra film!:D

det finns många som säger att de lätt kan läsa en människa, men kan man verkligen läsa en människa så snabbt? även i en människa som man tror kan läsa lätt kan de mest mystiska sakerna ligga. Jag tror inte att en människa kan vara så lättläst, att den kommer följa alla de mönster som man föreställt sig att den ska göra. Man ska aldrig ta förgivet att man kan en människa utan och innan, det är då de fula överraskningarna kommer fram..

Frågan är om man någonsin fullt ut lär känna en människa? man kan inte veta hur en människa ska reagera i en viss situation, man kan la inte veta allt om en person? kanske är jag så skeptisk till det här för att jag aldrig någongsin vill att en människa ska läsa rätt igenom mig eller kunna allt om mig. Jag vill också att det alltid ska finnas något mystiskt med människor jag träffar.

Jag har en gång träffat en människa som har läst rätt igenom mig, jag blev rädd och allt som han sa om mig som stämde förnekade jag. Tills en dag då jag erkände och berättade grunderna, då svarade han "det vet jag väl".. till en början tyckte jag att det var jobbigt, men insåg snart att det då istället kanske blir lättare för mig att öppna upp mig. Han sa grejer som att "det är något som har gjort att du har fått en komplicerad uppväxt, som har gjort dig stark men samtidigt svag" jag var tyst i en stund, men svarade sen med ett tyst mmm... då sa han bara, du kan berätta om det när du vill göra det. då blev det plötsligt mycket lättare för mig att öppna upp mig. Klart att man kan generalisera fram saker "du är sån här för att det här eftersom bla bla bla", men denna person satte verkligen fingret på precis det jag  var, utan att han visste minsta lilla om min situation. Det var väldigt intressant kan jag tycka, man kanske lär sig genom erfarenheter att bli en människokännare. det kanske måste finnas inom människan, för att senare växa fram, för alla människor slutar ju inte som människokännare...

någon som har tips på en bra biofilm som går just nu förresten? längesen jag var på bio... känns dags nu igen:D ge mig tips, tips tips!!

Anmälde mig till donationsregistret igår, har tänkt att göra det länge, men när man är ung tänker man ju ofta att man är odödlig... det är en läskig sak att tänka på att det kommer ta slut på ett eller annat sätt någon dag. Tänkte att om jag ändå kommer lämna jordelivet kan jag samtidigt passa på att rädda några på vägen. Att ge andra människor liv när man själv dött tycker jag är en sak en medmänniska ska göra. Jag tycker trots detta att det är en sak man ska tänka igenom... vill man verkligen donera sina organ? ingen impulsgrej som man bara ska fylla i.

När jag fyllde i detta kom jag att tänka på vad som egentligen kommer att hända efter döden, det är lite sorgligt att tänka att man bara kommer försvinna.. trots att jag är pessimist vill jag inte vara så pessimistisk. Jag är en "big believer" av själen,,, därför vill jag på något sätt tro att själen lever vidare, den kommer inte återfödas i en ny kropp, utan leva vidare och på något sätt skydda de som älskade dem o de som de älskade. döden är ju trots allt människans största fiende, klart att det är något man funderar kring, och det är saker som man inte riktigt kan förstå som fascinerar, inte sant? men jag vet inte riktigt om det skrämmer mig, utan jag citerar nog hellre älskade robbie williams "I'm not scared of dying, I just don't want to". döden är ju trots allt något som någon dag kommer komma, se till att göra det du vill innan den dagen och se till att alla som förtjänar vet att du älskar dem... en dag kanske det är försent! har vart med om personer i min omgivning som har dött som jag inte spenderat tillräckligt mycket tid med, och det är dags att komma på när de dött? man sätter stor skuld på sig själv, och jag har lärt mig av mina misstag och insett att man ska uppskatta livet mer, uppskatta människor i sin omgivning mer, för man vet aldrig när detta liv tar slut...

hittade 10 tips för att hetta upp sexlivet på veckorevyn:

01. Testa plankan

Jag har aldrig kommit genom bara penetration, men häromdagen hände det. Jag satt ovanpå honom och la mig sedan raklång. Att göra ”plankan” medan vi båda rörde oss gav mig min första samlagsorgasm! /Sandra, 19

02. Bilsex 2.0

Sex i bilen är lite väl krångligt. Och min kille är pollenallergiker så vi brukar inte kunna ligga utomhus. Nu har vi börjat köra till avlägsna platser där vi drar ut bilmattan på marken bredvid bildörren. Då kan vi ha sex ute i det fria på mattan, eller halvt om halvt i bilen med sitsen som stöd. /Cissi, 27

03. Testa rollspel på chattrum

Jag och min flickvän har det hur bra som helst och skulle aldrig vilja träffa någon annan, men vi behöver ändå lite krydda i vardagen i bland. Det roligaste är när vi bestämmer möte i ett chattrum, oftast på en internationell gaysida, där vi skriver allt på engelska. Vi hittar på ett namn, låtsas att vi inte känner varandra och pratar om allt. /Malin, 21

04. Riv sönder trosorna

I stället för att slänga överflödiga trosor har min pojkvän fått bita/riva sönder dem under sexakter. Jag trodde att det skulle kännas förnedrande men känslan är faktiskt erotisk. /Fatima, 18

05. Fördröjningsspray

Fördröjningsspray för killen, säger jag bara. Min pojkvän brukade komma alldeles för tidigt, men nu har vi det jättebra i sängen. Sprayen är lite bedövande för killen och vi sprutar på den fem minuter innan sexet. Äntligen ett tillfredsställande sexliv. /Maria, 20

06. Hygieniskt rumpslick

Min kille har då och då försökt att slicka mig i rumpan. Jag har vägrat och tyckt att det låter vidrigt och smutsigt, men nu har jag upptäckt att det inte är så farligt. Vi klipper till en lapp av en kondom, som han sätter där han vill ha tungan. Det är skönt och känns bara häftigt. /Ida, 23

07. Gjut av dina tuttar

För att hotta upp vårt sovrum skaffade jag och min sambo den bästa inredningsdetaljen: Mina tuttar. Vi köpte gipsbandage på apoteket och klädde in brösten i de blöta remsorna. Vi grundade med vaselin eftersom gipset enkelt skulle kunna tas bort. Det var en laddad pysselkväll och tuttarna blev absolut en peppande sak på hans nattygsbord. /Karro, 25

08. Ta en sexpaus

Jag var inne i en period där jag var sjukt stressad och bara tyckte att sex var en jobbig grej. För att komma ur den onda cirkeln, då jag hade sex trots att jag inte var upphetsad, bestämde jag och killen att vi inte skulle ha penetrerande sex på fyra dagar. Vi fick bara ha kul på andra sätt, som till exempel smek, för att bygga upp nån sorts eggande och nästan galen längtan efter varandra. När vi väl hade sex blev det otroligt bra, och jag tror att det var möjligheten att längta utan att få något som fick mig att komma ur min svacka. /Tove, 24

09. Sexcreme för extra njutning

Jag smörjer in mig med sexkräm, så att jag blir extra känslig för beröring. Det fungerar verkligen jättebra. Att bli smekt känns mycket pirrigare än tidigare. Krämen heter "My pleasure gel" och finns i flera butiker på nätet. /Elin, 26

10. Sidenhandsketricket

Första gången jag hade sex med min första kille var efter skolbalen i gymnasiet. Jag hade på mig mina festhandskar i siden och när min pojkvän kände händerna mot sin kropp ville han inte att jag skulle ta av mig dem. Sidenhandsketricket vill jag gärna testa igen.Det kändes annorlunda och spännande för mig också. /Erica, 21

denna världe är alldeles för utseendefixerad? kan vi skylla allt på medierna? det kommer ju alltid finnas något sorts ideal som man ska leva efter, det kanske växlar, nu ser det ju ut som att size zero inte kommer vara mode så länge till... men finns det verkligen ett ideal som får folk att må bra? klart att man ska försöka hålla sig till en normal vikt, men man mår ju inte bra av att få ett ideal upptryckt i ansiktet varje dag som man ska försöka leva upp till..

idag satt jag och tittade på Rachel Ray (?!?!?!), till och med där visade de hur man kunde göra en näsoperation på 15 minuter, i sändning fick man se hur en plastikläkare sprutade in massa grejer i en kvinnas näsa, som redan var riktigt vacker! idag är en plastikoperation något man håller hemligt, inget man skäms över, det är helt normalt. Hur många mår inte redan dåligt över hur de mår? måste de ta en vacker kvinna i sändning och ändra på hennes näsa? hur kommer folk som tycker att de har ful näsa må? var den du är och var glad för det!

jag och en kompis satt och snackade om en föredetta vän häromdagen, hon är tämligen bitter på honom och tycker inte direkt om honom längre, sä vräker hon ur sig: "jag är så glad att han är tillsammans med en tjock tjej nu" och så hånskrattade hon... jag var helt chockad, hur kan en människa vräka ur sig ngt sånt? betyder det att han är olycklig bara för att hon inte ser ut som tjejerna i tidningarna? skulle jag knappast tro... kärlek handlar inte om utsidan, jag var tvungen att säga till min kompis att kanske se lite djupare på saker... jag skämdes åt den kommentaren, är det så att vissa inte kan se bortom det ytliga? i så fall är det riktigt sorgligt, för äkta kärlek är opåverkbar och man älskar personen för det den är, inte har...

tro på dig själv, för tror inte du på dig själv kommer ingen annan göra det heller..